POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på trallig psykedelia, soul i bästa retrostil samt ett album hon först gillade men redan börjat tröttna på.
Med risk för att ha förlorat mina öron i feberyra ska jag ändå ta mig an uppgiften att skriva om tre nya skivsläpp. Men först vill jag korrigera ett fel från förra vändan då jag skrev att Franska Trion hade släppt singeln ”Solstråle”. Så var det inte alls, det var nämligen en fullängdare, ”Mellan fyra väggar”, de släppte med en uppsjö olika stilar, från den senare popen, till bluesigt & kupletter. Om du klickade på ”Solstråle”-länken upptäckte du förhoppningsvis att det gick att lyssna på alla albumets låtar.
En av mina favoriter är ”Bara ha dig” som bjuder på ett sanslöst, roligt, snabbt och briljant ordbabblande av samma slag som hörs i ”Blasé”. Det är kort sagt en skiva som drar åt många håll. Omslaget är dessutom ett konstverk i gråa toner och skapat av Magnus Gramèn.
Eftersom jag hörde Babe Rainbows underbara låt ”Love Forever” för första gången, på en bar när jag var nykär och berusad, har de australiska nyhippiesarna fått en osviklig plats i mitt hjärta. De släpper en trallig singel ”Inner Space” som avslutas med det upprepade mantrat ”Hare Krishna”. Med den titeln är det kaka på kaka att sjunga Hare Krishna. Annars är den okej, efterlängtat glad och lätt.
Vi får vila och hämta ny kraft i våra inre rymder.
Trion Thee Sacred Souls från Kalifornien har släppt sin självbetitlade debut som låter amerikansk ljuv soul från 60-70-talet. Musik som inte skapar någon form av stress. Inga vulgära hävdelsebehov. Inte ett enda störningsmoment. Vi bäddar in oss i snygga körer, titlar som ”Love Comes Easy” och ”Future Lovers”.
Det är välspelat och med välsjungen falsettsång därtill. Dessutom är det fina melodier. Månadens oöverträffade soundtrack för den som vill njuta av det goda livet. Loves comes easy. Tack för det, California boys!
Sofie Royer som är född i Kalifornien av persiska föräldrar, nu boende i Österrike har också släppt en skiva med titeln ”Harlequin” som låter 70-tal.
Våra egna stoltheter Abba hörs som musikaliska influenser på öppningsspåret ”Schweden espresso”. Vid första slarvgenomlyssningen av skivan så tyckte jag den var helt okej men för varje lyssning blir den i sin helhet bara sämre och sämre och nu i skrivande stund plågas jag.
Plattan överraskar dock med ett undantag. ”Klein-Marx” är riktigt bra. Hon sjunger den på tyska, den är enkel, rak och med små fina detaljer. Det är låt helt utan smaklösa överdrifter.
hanna.chawki@opulens.se
