FOLKMUSIK. Det är folkmusik, när den är som bäst, full av spelglädje, variation och frihet. Ordet är mästerligt! skriver en entusiastisk Bo Bjelvehammar om Svunnet med 232 Strängar.
Svunnet med 232 Strängar
Pacaya records
Den svenska musikskatten är gränslös, det finns att gräva ur, från gången tid, duon 232 strängar med Frida Höfling och Emma Engström, utforskar med känsla och energi visor och speltraditioner i skilda delar av Sverige.
De söker sig ända ner till slutet av 1700-talet. De kompletterar traditionell och bevarad folkmusik med egen nykomponerad. Låtarna har tillkommit av särskilda skäl, vid särskilda tillfällen och har haft olika funktioner – hyllning till en plats eller till en person. Vissa låtar kan även ha anknytning till en särskild händelse. Formen varierar, från vackra valser och vemodiga polskor till svängiga schottisar.
På albumet finns två polskor efter Ola Persson i Tolånga. Det är lätt att tänka sig att Ola Persson spelade upp till dans i den vackra bygden i Färs. Det finns förresten en skröna, som förklarar ortnamnet Tolångas ursprung och den gör gällande att under digerdöden dog hela byn ut, bortsett från två långa personer, som lyckades överleva och ge namn åt byn.
Det finns mycket att bli glad åt på albumet som ”Köksvalsen”, ”Kärra bygata” och ”Lördagsvisa/Avskedsvals ” med en visa efter August Strömberg i Jät, där de första orden går så här:
”På vännen min jag tänker
och hjärtat mitt det gläds och ler
när morgonsol hon blänker
och aftonsol går ner”
Frida Höfling spelar på fiol, hardingfela och kohorn, Emma Engström på piano och klockspel. Båda sjunger dessutom. De kommenterande texterna är utsökta och informativa.
Det är folkmusik, när den är som bäst, full av spelglädje, variation och frihet. Ordet är mästerligt!
bobjelvehammar@opulens.se
