I de irländska sångerna infinner sig en förtrollande stämning

Musik


KONSERTUPPLEVELSE. ”I mittgången sitter svenska, irländska och finländska flaggor som symboliserar artisternas länder. Anúna är en grupp sångare och sångerskor som använder sina röster till sin fulla potential”, skriver Lena Torquato Lidén om framträdandet av irländska kören Anúna och violinisten Linda Lampenius.

Irländska kören Anúna medverkar vid invigningskonsert för temat Bildning på Bokmässan. I Göteborgs domkyrka hålls invigningskonsert för temat Bildning på Bokmässan med den irländska kören Anúna och violinisten Linda Lampenius. Undertema under Bokmässan är Finland och röster från Irland. Svenska kyrkan bjuder in till en konsert där dessa underteman blir synliga och ljudliga.

Domkyrkan är fylld till bredden på öppningen av Bokmässan som den kända violinisten Linda Lampenius och den irländska kören Anúna ska leda tillsammans med Guldhedskyrkans kör. I mittgången sitter svenska, irländska och finländska flaggor som symboliserar artisternas länder. Anúna är en grupp sångare och sångerskor som använder sina röster till sin fulla potential. Första sången handlar om hur morgonens ljus kommer in i en munks rum. De står framför oss, kvinnorna har så olika utseenden. Långa, korta, smala eller runda men alla i svarta enkla sammetsklänningar.

Repertoaren är växlande mellan klassiska stämmor som kyrkomusik, snabba sånger som de skämtsamt säger att det är dansmusik men körledaren som pratar mellan styckena rekommenderar inte att vi ska dansa. Språken de sjunger på är irländska, tyska och engelska. I de irländska sångerna infinner sig en förtrollande stämning. Det är som att det är mer av magiska besvärjelser än sånger.

Det är också sällsamt att vara med om när sångarna rör sig i kyrkorummet sjungande för att sedan stå i en cirkel runt mitten av kyrkan så att klangerna sprider sig på ett väldigt speciellt sätt. När de får förstärkning av Guldhedskyrkans kör blir jag först orolig hur denna traditionella kör ska klara av den avancerade utveckling av sång som Anúna framför men det låter fantastiskt även då.

Linda Lampenius som tidigare har varit på turné med kören i USA spelar några egna kompositioner och några traditionella som Scarborough Fair. Hennes speciella utseende med blont långt hår är en uppenbarelse i sig men jag tycker framförallt allt det är Anúna som är behållningen.

Barnsången om en höna och ett annat djur som blir laglösa och till sist krossade med stenar är dråplig med en rolig rytm och klassisk fabelhistoria. De fortsätter med en sång om “A Young Irish Man who is Very Much in Love with Himself”. Allmänt skratt fyller kyrkan. Körledaren pratar om att många undrar hur de kan sjunga tillsammans i sådan samklang. Svaret är enkelt:

– “Please breathe, breath is important. So please everyone breathe with us when we sing!”

En av de sista sångerna är Jerusalem. “One of the oldest songs in the English language given to us, written down in around 1600”. Ett mycket vackert stycke i en underbar konsertupplevelse.

 

LENA TORQUATO LIDÉN

Kreativ skribent specialiserad i scenkonst och musik som tidigare skrivit för bland annat Göteborgs Fria och Tidningen Kulturen. Jag gillar att lyssna på de postkoloniala diskussioner som ortenungdomar ägnar sig åt. Jag tänker snabbt och omvärldsbevakar inför nya utmaningar, en udda fågel. Interkulturell gourmet med kunskap om de viktigaste smakkomponenterna i många matkulturer och en egen rundtur till två kulturföreningar i Göteborg. Eventkoordinator på ÖGAT och Lerum Kultur och Bibliotek.

Det senaste från Musik

Gå till Toppen