Ett jazzalbum med skönt nostalgiska toner

Musik
Hans Loelv.

JAZZ. ”När jag recenserade ett tidigare album av Loelv skrev jag att detta var sådant som jag kan tänka mig att ta med till en öde ö, som enda album. Nu är jag säker på att jag måste ha med mig två album ur Loelvs produktion”, skriver Thomas Wihlman.

 

Nostalgia med Hans Loelv & Friends
Do Music Records

Att lyssna till Hans Loelvs nya album Nostalgia är som att sitta vid en solblänkande stilla vacker svensk insjö, där endast enstaka fåglars vingslag och fiskarnas små rörelser avbryter den stilla harmonin.

Albumtiteln Nostalgia signalerar minnen, musikaliska minnen men också andra former av minnesbilder. När vi i albumet möter Antonio Carlos Jobim och George Gershwin minns vi själva förstås, men här finns också Loelvs egna personliga minnen omformade till musik.

Den äldsta egna låten, ”Bon Bon”, skrevs för nära trettio år sedan, under en stund av lek och sång med barnen. Det inledande spåret är ”Fjäril vingad syns på Haga” i en ljuvlig bearbetning och signalerar att musik som vi alla hört tusentals gånger, kanske till leda, kan få ny attraktionskraft.

Det ska självfallet noteras att det inte är bara Loelvs album. Förvisso är det helt rätt att det handlar om Hans Loelv & Friends. Och sådana vänner! Per V Johansson på basen, Ola Bothzén på trummor och percussion och inte minst Klas Toressons underbara tenorsaxofon. Hans Loelvs dotter Sara är vokalist på det avslutande spåret, men allra finast, när det gäller sången, är det när Lilleva Berglund och Anders Johansson möts vokalt i We Say Goodbye. Självklart ska inte heller Maria Pia Karlsson på percussion, som i suggestiva Tenderly glömmas bort och inte heller Lisa Norman på gitarr.

Men, trots alla fina vänner, det är Loelvs album. När jag recenserade ett tidigare album av Loelv skrev jag att detta var sådant som jag kan tänka mig att ta med till en öde ö, som enda album. Nu är jag säker på att jag måste ha med mig två album ur Loelvs produktion, nostalgi behövs. Men jag säger också, jag har behov av något annat också. Så snälla, låt mig få med tre album, kanske det blir Aida Jabbaris fantastiska tonsättningar av Karin Boye och Forough Farrokhzads poesi. Nej, det måste nog bli lite rock också. ”I know it´s only rock´n´roll and I like it.” Så jag som är gammal och riskgruppare, måste självklart ha med lite Nostalgi, i olika former och med olika uttryck.

THOMAS WIHLMAN

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Musik

Stabilt black metal-album

METAL. ”Andreas Lagios medelhavsvindsljuvliga och mångbottnade röst skapar tillsammans med kyrkokörssång och

Långsamhetens ritual

MUSIK. Nyligen kunde besökarna i Sankt Burchardi-kyrkan i den tyska staden Halberstadt