KLEZMER. Louisa Lyne har en bred sångstyrka och en karismatisk sångstil med stor känsla och värme, skriver Bo Bjelvehammar.
Lust av Louisa Lyne & Di Yiddishe Kapelye
Maestro Music
Att höja blicken, att följa nya spår och bryta nya vägar kan vara både arbetsamt och påfrestande, det innebär att det tas risker och det kräver stora portioner av mod. Men när det är gjort, då känns det förbannat bra.
Louisa Lyne och hennes klezmerband Di Yiddishe Kapelye har arbetat med jiddisch i ett helt nytt sammanhang.
Louisa Lyne har inte växt upp med judiska traditioner, men hon har tillägnat sig språket och det judiska kulturarvet och funnit sin alldeles egen konstnärliga röst.
På hennes tredje album, Lust, finns nio sånger, som bjuder på en resa från tradition till modernitet, liksom en resa över ett stort känsloregister, från mörker och sorg till lust och livsglädje. Den talar om ett folks historia, men även om våra liv idag. Och detta ständiga budskap, evangelium, som återkommer, förkunnar: du har ett eget liv som du bestämmer över. Vad du säger och vad du gör har betydelse. Det viktiga är att leva med skratten och gråten. Likgiltigheten är det mest sorgliga av allt.
På albumet finns ett modernt tonspråk, både i de nyskrivna styckena och tolkningarna av gammalt. Mycket av spänsten och dynamiken beror på de inbjudna gästartisterna som Filip Jers och Marta Gómez. Det skapar både variation och goda, musikaliska överraskningar.
Louisa Lyne har en bred sångstyrka och en karismatisk sångstil med stor känsla och värme.
Den språkliga precisionen beror för övrigt på god hjälp från Salomon Schulman, Susanne Sznajaderman-Rytz, Staffan Böös och Jean Hessel.
bobjelvehammar@opulens.se
