Ypperlig historisk Stockholmsskildring

Litteratur.
Erik Löfvendahl. (Foto: Privat)

ROMAN. Erik Löfvendahl har skrivit en detaljerad skildring med verklighetsbakgrund från 1920-talets Stockholm. ”En av de bättre historiska romaner jag läst på mycket länge”, konstaterar Elisabeth Brännström.

Sveket av Erik Löfvendahl
Bokförlaget Mormor

En kväll på våren 1926 sitter det unga hembiträdet Agnes Larsson ensam vid ett bord på en dansrestaurang i Stockholm med ett glas svagdricka framför sig på bordet. Agnes känner sig inte alls hemmastadd, hon är ny i storstan och har än så länge inte hunnit få vare sig vänner eller bekanta. Hon sitter där hon sitter enbart på grund av att hennes välmenande matmor, den välbeställda änkan och kvinnosakskämpen Eugenia, har gett henne pengar till en kväll ute på stan. Eugenia, som anser sig vara modern och emanciperad, anser inte att unga tjänsteflickor ska behöva sitta ensamma och uggla på sina rum varje kväll i veckan. Hon har därför ganska irriterat viftat bort Agnes halvhjärtade invändningar, men om hon hade haft förmågan se in i framtiden hade hon nog snarare försökt hålla sitt lilla hembiträde hemma på kammaren.

Det är här nämligen här på dansrestaurangen som Agnes har oturen att träffa apotekarstudenten Nils Artur Solomon Berg, den man som kommer att göra henne med barn och svika henne så gruvligt att hon aldrig mer kommer att resa sig. Det var lätt att slå undan benen på fattiga unga kvinnor på tjugotalet och det räckte med en utomäktenskaplig graviditet för att ett liv skulle gå rakt av banan; något som Agnes själv, sorgligt nog, faktiskt är medveten om. Hon har lämnat sin hemort i Hälsingland på grund av att hon fött ett oäkta barn som till hennes förtvivlan dött i tuberkulos vid två års ålder. Helt omedveten om riskerna är hon alltså inte, men när den skenbart seriöse, något äldre, fine farmacie kandidaten visar intresse för henne genom att ta henne med på promenader runt staden och bjuda henne på en lyxig båtresa till Strängnäs, faller hon handlöst och säger efter ett tag inte nej till en kärleksnatt på ett tredje klassens hotell i Klarakvarteren; en natt som kommer att förstöra resten av hennes liv.

Artur har nämligen inte varit helt ärlig mot henne. Han är redan förlovad med sin blivande chefs dotter, ballerinan Elsa som lämnat honom ensam i Stockholm över sommaren för att arbeta som dansös på operan i Berlin. Det är ensamheten som drivit honom till Agnes bord på restaurangen och han har aldrig på allvar planerat att bryta sin förlovning. Han är, utöver det faktum att han faktiskt älskar Elsa, beroende av sin blivande svärfar Bernhards välvilja eftersom han studerar till apotekare med hjälp av dennes pengar. Utvecklingen blir därefter och Agnes, som vägrar göra abort, lämnas till att ensam handskas med ett liv som snart ska involvera andra män och befinna sig i fritt fall.

Sveket, berättelsen om Agnes och Artur, författaren och litteraturkritikern Erik Löfvendahls biologiska morföräldrar, är i stort sett konstruerad runt de högst fragmentariska skrönor hans mor, Eva Iréne, berättat under åren. Skrönorna hade ofta en bitter underton och Erik undrade alltid vad som orsakat hans mors ilska gentemot den mamma hon inte vuxit upp med. Eva Iréne bodde först hos en moster i Hälsingland, men hon adopterades senare av den första kvinnliga överläkaren i psykiatri, Hillevi Löfvendahl, som hon kommit i kontakt med när hon gick på en internatskola. Efter många års försök att få modern att berätta mer detaljerat, fick Erik Löfvendahl dock upp ett spår och han hade genom noggrann släktforskning skaffat sig en grund som han kände höll för ett romanbygge där mycket ändå fick lov att vara grundat på hans egna spekulationer angående de händelser som ledde fram till hans mammas födelse på barnbördshuset i Stockholm 1927 och hennes tid där som barn till en mor som smittats av både tuberkulos och syfilis.

Med Sveket har Erik Löfvendahl lyckats skapa en fantastiskt omfattande och mycket välformulerad historisk roman, baserad på sin släkthistoria. Agnes och Artur träder fram som två ytterst levande människor av kött och blod mot en väl uppmålad fond från tjugotalets Stockholm. Vi får lära känna dem på djupet som de tänkande, kännande individer de en gång var; båda på sitt sätt förälskade i varandra, men låsta i sina samhällspositioner och präglade av en tidsanda som pendlade mellan en gammal konservativ värld och den mer moderna som var i antågande. Författaren ger sina huvudpersoner nästan lika mycket utrymme och ett manligt och ett kvinnligt perspektiv växer fram vid sidan av ett tydligt hårdraget klassperspektiv. Artur och Agnes kommer båda från arbetarklassen, men Artur är på väg att göra en klassresa med hjälp av Elsa och hennes far. Båda två kan betraktas som politiskt radikala, men deras kön och samhällsposition styr fortfarande deras handlingar, trots att kvinnorörelsen är väl på frammarsch och så även Socialdemokraterna; det nya parti som både Artur och Agnes föredrar framför det omoderna högerpartiet.

Erik Löfvendahls gestaltning av den här brytningstiden är både kunnig och  livfull och själva Stockholmsskildringen är högst detaljerad och vibrerar av ljud, dofter och smaker från alla de skiftande miljöer som rymdes inom tullarna, från finkvarteren med sina varuhus och flotta restauranger till de små bodarna och de nergångna barerna i arbetarstadsdelarna på Söder och i det nu försvunna Klara.

Romanen har en perfekt fungerande dramaturgi och spänningen upprätthålls hela vägen fram till slutet. När man väl dragits in i Agnes och Arturs liv och värld är det svårt att släppa taget om dem, man kommer dem otroligt nära. Jag sträckläste den här boken – den är 600 sidor lång – utan att tappa intresset ens för ett ögonblick, så välarbetad och spännande är berättelsen om det unga paret vars förälskelse inte har en chans. En enormt fin Stockholmsskildring och en av de bättre historiska romaner jag läst på mycket länge.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM
elisabeth.brannstrom@opulens.se

 

 

 

 

 

 

Det senaste från Litteratur

0 0kr