Ulf Lundells ”Vardagar 12” speglar en solitärs stilla liv

Litteratur.
PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell, Vardagar, dagbok, prosa, självbiografiskt skrivande, svenskspråkig litteratur,
Omslaget till den 12 delen i Ulf Lundells dagbokssvit.

PROSA. Bo Bjelvehammar har läst ”Vardagar 12” av Ulf Lundell. Han konstaterar att författaren fortfarande skriver bra, men att ett stillastående kastar en skugga över textraderna.

Vardagar 12 av Ulf Lundell
Wahlström & Widstrand

Det är aningen mera vemodiga tongångar i Ulf Lundells nya del i sviten med dagboksprosa. I ”Vardagar 12” äger han fortfarande språket och därmed en god formuleringsförmåga.

Det måste dock sägas att raderna alltför ofta flyter trögt. Det är uppenbart så att författaren börjar känna sig färdig med livet. Lundell tycks inte ha någonting att se fram emot.

Med andra ord känns det som att allt nu är gjort. Dessutom så finns det hinder överallt. Detta framstår närmast som en sorts blockering. Ett stillastående infinner sig och kastar en skugga över textraderna. Ulf Lundell känner sig utanför på något vis, som en ensling.

Lundells liv efter 75-årsdagen

Inte sällan är det tal om att ha inträtt i en spöklik ålder. Författaren har nyss fyllt 75 år och dagboken sträcker sig från mitten av november 2024 till slutet av mars 2025.

Väderleken är det mest omskrivna – det handlar ofta om regn, blåst, dis och duggregn. Det framstår som både nedslående och beckettskt tröstlöst.

Intresset för väderlekar är påtagligt stort. Särskilt är det ett frosseri i det väder som påminner om en enda stor grå depression.

Men Ulf Lundell är ändå uppmärksam på förändringar och växlingar i vardagen. Han hör gransångaren och han ser kungsfågeln. Därtill så ser och hör han när grannen tar rapsen. Han noterar att nässlorna blommar och betraktar tistlarna med sina dunhuvuden.

Begränsat socialt umgänge

Det framgår tydligt att Ulf Lundell inte har några påtagliga behov av socialt umgänge. Dock pratar han med folk som han möter i Parken, även om kallprat inte är hans starkaste gren. Men han vill höra andra personers synpunkter på både det ena och det andra i vardagen.

Som de flesta andra har Lundell ett stort intresse både för väderlekar och krämpor, relaterade till ålder. Ryggbesvär är ett kärt ämne att diskutera. Det beror på hans egna besvär och den mängd av terapier, som marknaden erbjuder.

Men det som plågar honom mest är att det går så förbannat trögt med skrivandet av musik. Ofta talar han om en ny turné, men det verkar inte bli av. Trots att han ändå känner att allt inte är helt färdigt eller fullbordat.

En kvinna i Lundells liv

Som under de senaste åren finns det även nu en kvinna i Ulf Lundells liv. I boken med benämningen N, som står för pr-konsulten Ninna Prage.

Under regelbundna tider lever de tillsammans, men i dagboken från den 25 mars 2025, står det att läsa om att de går skilda vägar.

Ninnas tillhörigheter finns i flyttlådor. Ulf vill ha huset för sig själv, alla veckor på året. Det som tilltalar om honom mest är ensamheten och den medföljande friheten att göra som han vill.

Om han nu vill göra utflykter till Lokalföreningen, Buhres Fisk eller Ica-affären, så kan han själv avgöra och väga alternativen. Det framgår också att när N är i huset, så kretsar extremt mycket kring mat – inhandla, tillreda eller äta ute.

Något saknas i Lundells senaste bok

Ulf Lundell är som vanligt äkta och hudnära i sitt tilltal. Men jag saknar i viss mån den intensiva energin och de franka ställningstagandena i stort och smått, som när han talar om ”nyrika svin” eller ger rådet att Hellmans majonnäs är det bästa märket på marknaden.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

Det senaste från Litteratur

0 0kr