BOKTIPS. De flesta känner nog till och har kanske också läst George Orwells dystopiska roman 1984. Lis Lovén uppmärksammar ett mindre känt verk av författaren ‒ ”Nere för räkning i Paris och London” som skrevs 1933 och 90 år senare utkom i en svensk nyöversättning.
Nere för räkning i Paris och London av George Orwell
Översättning och efterord av Christian Ekvall.
Bakhåll
Jag tänker på Henry Miller när jag nu läser George Orwells bok ”Nere för räkning i Paris och London”. De båda författarna har vissa gemensamma nämnare och det finns också något millerskt självutlämnande i denna Orwellbok.
”Nere för räkning i Paris och London” handlar bland annat om de år då Orwell jobbade i köket på ett hotell i Paris. Stället är smutsigt, jargongen rå och arbetstiden orimlig. Maktstrukturen är lika ingrodd som smutsen och soporna på golvet. Orwell föddes ju själv inom överklassen, men ville undersöka de fattigas och de utslagnas tillvaro. Man kan väl säga att han wallraffade i denna värld.
Ändå är det som han är del av denna tillvaro på samhällets botten, trots sitt överklassarv.
Han levde några år i Paris med usla arbetsvillkor och låg lön. Och i London var han en bland lodisarna som sov på ungkarlshotell. Och jag tänker på hur alla slags strukturer verkar i oss, var vi än kommer ifrån och vilken uppväxt vi än haft. Strukturerna är sociala, kulturella, klassmässiga – och så har vi genusstrukturer förstås. Vi bär dessa kollektiva mönster med oss och de låter oss blomma upp under gynnsamma omständigheter och innebär förtryck under olyckliga.
Jag betraktar detta som Orwells budskap – att vi alla har en inneboende potential för jämlikhet i den bemärkelsen att vi i grunden är lika till naturen. Det hemska är förstås att vi medverkar till utslagningsmekanismerna varje gång som vi föraktar de människor som inte tycks passa in.
Så den här boken kan fungera som en ögonöppnare. Den bibringar läsaren tankar om strukturernas betydelse. Så lika vi ändå är, och hur vi likväl tror oss vara så unika.
info@opulens.se
