Överskridande formuleringskonst och mörkt vemod

Litteratur.
Kristina Lugn. (Copyright/fotograf: Cato Lein.)
Kristina Lugn. (Copyright/fotograf: Cato Lein.)

LYRIK, Bo Bjelvehammar har läst Kristina Lugns efterlämnade dikter och konstaterar att det i boken finns såväl spänning som stor poetisk charm, även om det stundtals brister i rörelse och dynamik.

Inte alls dåligt
Efterlämnade dikter
av Kristina Lugn
Albert Bonniers Förlag

Kristina Lugn, en av våra stora poeter, dog 2020 och lämnade efter sig ett antal dikter – några flygfärdiga, andra som utkast, osorterade och ofärdiga.

Detta är ett urval och en bukett, som ibland imponerar och ibland tyder på en viss idétorka hos gruppen, inom förlaget, som redigerat och står bakom utgivningen. Det handlar om spillgods, om ordrester. Och hela tiden, i varje stänk finns ändå den eviga kärleken till orden.

Det är ett stort arbete – att ordna, att sortera och att se till att allt hamnar i rätt fålla. Alla saker kommer inte rätt, skiftnyckeln hamnar i smyckeskrinet och rörtången ligger i en småskuren ensamhet intill ett akvarium med slöjstjärtar. En del saker blir bara kvar i inre tomrum, där tystnad går bredbent vid glömska och sorg, intill ensamhet.

Kristina Lugns enkla och självklara formuleringskonst känner inga gränser. Den är både överskridande och sensationellt överraskande.

Nu har flera av dessa diktrader ett mörkt vemod i sig och ofta känns det ”som kroppen spricker i sömmarna och gå omkring i felknäppt hud”. Allt känns som att vänta på att delta i en släktträff, där alla är under isen, döda. Ofta gäller det att undvika att fylla tomheten mellan raderna.

Ibland är bilderna så oerhört träffande som i denna rad: ”som ett nedlagt bibliotek är kärleken på ålderns höst”. I samlingens sista avdelning ”Småbitar” går det att finna påkomna tankar och korta aforistiska rader.

I det ofärdiga finns skelett till större textenheter. I detta ofärdiga finns både en spänning och en stor poetisk charm. Däremot saknar jag stundtals både rörelse och dynamik. Men de otaliga ordmötena är viga och energiska, som det oväntade mötet vid äppelträdet i blom, en majdag.

När jag tar fram Kristina Lugns diktsamling från 2003 ”Hej då, ha det så bra”, så märks skillnaden i diktarkraften.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

 

 

Det senaste från Litteratur

0 0kr