När en åldrad förälder inte kan klara sig själv
ÄLDREOMSORG. ”Alla verkar ha varit där jag är nu,” skriver Torbjörn Axel och berättar om hur det är när en åldrad förälder inte längre kan klara sig på egen hand.
Ett requiem som omfattar oss alla
LYRIK. Cecilia Persson har läst Johan Jönsons aktuella diktbok “Nollamorfa” och anser att den är något av det mest briljanta Johan Jönson skrivit.
Författarporträtt: “En upprättelse för patientgruppen”
DEMENS. Lennart Grunnesjö debuterar på Ekström & Garay med sin roman om Elvira Carlsson som lever med diagnosen demens. Inspirationen kommer från författarens yrkesliv inom sjukvården och hans många möten med dementa patienter, som han genom sin roman vill lyfte och ge upprättelse.
Människan är mer än sitt minne
DEMENS. Jonas Bruns nya bok Hon minns inte, om en mamma som långsamt förloras till demensen, balanserar på gränsen. Men berättelsen, som inleds med döden för att vidare bläddra sig bakåt i tiden, som minnets erodering i en sviktande hjärna, räddas i sin ödmjukhet, skriver Nette Wermeld Enström.
Filmrecension: Stillsamt om demens och avsked
DEMENS. I “Supernova” åker ett åldrat par på en sista bilsemester innan en av dem försvinner i demensens dimmor. Det berör, tack vare två nedtonade skådespelare av högsta klass.
Hur skulle du vilja leva och dö?
DEMENS. Det finns all anledning att reflektera över hur vi själva skulle vilja leva och dö om vi drabbas av en demenssjukdom, skriver Nette Wermeld Enström.
Pappa, minns du mig än?
FACKLITTERATUR. I sitt eget fack är Detta är demens en alldeles utmärkt faktabok, med angelägna budskap till en värld som idag befolkas av 50 miljoner drabbade, skriver Nette Wermeld Enström.
Det är du som bor här nu
NOVELL. I den här novellen skildrar Malin Wahlstedt med stark närvarokänsla och intensitet hur ett möte med en åldrande och dement närstående kan upplevas.
Ett laddat förhållande
MÄNSKLIGT. “Jag är en annan nu är till synes konstlös och bedrägligt enkel; scenografin och musikinslagen är suggestiva; projektioner signerade Helene Berg associerar till rymd och ett hinsides rike bortom döden, det är elegant och effektivt”. Lena S. Karlsson recenserar Björn Runges uppsättning.