VEMODIGT. Det är en underhållande, ibland vemodigt vacker, och ofta lärorik resa ner i dödsriket som Forsgård tar oss med på, konstaterar Anna Remmets.
Dödsmasker av Nils Erik Forsgård
Ellips förlag
En essäsamling om det lilla anspråkslösa ämnet döden. Låter det som något en nykläckt intellektuell med hybris skulle ge sig i kast med? Denna gång är dock en drygt femtioårig finlandssvensk docent i idéhistoria som riskerar att totalt ta sig vatten över huvudet. Men det fungerar förvånansvärt bra trots den enorma bredden och trots allt som redan sagts och tänkts om död och döende. Titeln, Dödsmasker, och framsidans målning av 1500-talsmålarens Lucas Cranach d ä föreställande en kvinna iförd något som är anmärkningsvärt likt ett modernt munskydd för onekligen tanken till de ”masker” som blivit en slags symboler för pandemins år. Forsgårds essäer spänner dock över betydligt vidare områden och tidsepoker, även om några av essäerna berör historiska pandemier. Digerdöden är med bland dessa, men också betydligt mindre kända farsoter som hemsökt människan.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
anna.remmets@opulens.se
