MASKINDIKTER. Även om AI idag är inte är speciellt bra på att skapa poesi så kommer den med all säkerhet att bli mycket bättre med tiden, som alla som ägnar stor del åt sitt liv åt att skriva poesi, skriver Mathias Jansson.
Ammaseus Horisont, AI tolkar Karin Boye
Förlag: Svensk Sci Fi
Ammaseus Horisont är namnet på en ny diktsamling av Karin Boye, eller inte riktigt, det är en AI, en Artificiell Intelligens som tränats upp på Boyes dikter och sedan skapat nya dikter i Karin Boyes anda. AI används idag för att hjälpa människor genom sin förmåga att analysera stora datamängder och hitta mönster och nya sammanhang. Tekniken används i kundtjänstens chattfunktioner, till att ställa medicinska diagnoser på patienter och till att tolka utdöda språk. Även inom kultursfären har AI börjat användas för att skapa kultur. I projektet ”The Next Rembrandt” gjorde en AI ett nytt porträtt i Rembrandts stil, Beethovens tionde och oavslutade symfoni färdigställdes nyligen av en AI och det finns flera poesiprojekt där man precis som i fallet med ”Ammaseus Horisont” använder en AI för att skriva dikter.
Bakom diktsamlingen står det Malmöbaserade förlaget Svensk Sci Fi och för den som vill ha en mer teknisk förståelse om hur projektet genomfördes kan du hitta dokumentation på deras hemsida. I korthet använder man sig av neurala nätverk som försöker efterlikna den mänskliga hjärnan. Sedan använder man sig av en algoritm som matas med en stor mängd texter, i det här fallet poesi av Karin Boye men även en del andra litterära texter. Det neurala nätverket tränas sedan upp och desto mer data och desto längre det tränas desto bättre blir det på på att imitera stilen och skapa nya texter. Efter en lätt redigering av texterna av en mänsklig hand finns de nu tillgängliga i bokform.
Som en förgänglig kärlek
varsamt känner sina tårar –
- v. s. den onda, som bär
allt hos dig, hos dig
och din kärlek till dig.
(AI-dikt ur ”Ammaseus Horisont”)
Resultatet leder tankarna till ett citat av den amerikanska poeten Robert Frost, som sa att poesi är det som försvinner i översättningen, och det gäller nog inte bara mellan mänskliga språk utan även i digitala översättningar. Även om Ammaseus Horisont ser ut som poesi och låter som poesi, så känns det inte som bra poesi, i alla fall inte som poesi av Karin Boye.
Jag tror ett problem är att Karin Boye i fråga om datamängd skrev för lite poesi. Hon gav bara ut fem diktsamlingar vilket är för lite för en AI att träna sig på. Man har därför fått fylla ut med andra textkällor av både inhemsk litteratur och litteratur i översättning. Det förklarar varför Mikael Strogoff dyker upp i en dikt. Jag tror inte Boye själv hade valt att dikta om Jules Vernes romanfigur från Tsarens kurir. Andra uttryck och ord i dikterna påminner mig om andra författare och det unika boyeska språkbruket och känslan infinner sig därför inte riktigt i samlingen.
Man får se Ammaseus Horisont som en diktsamling skriven av en AI i början av sin poetkarriär. Som alla amatörer försöker den härma sin idol utan riktigt nå upp till sin förebild:
Jag började stava, när min vilja föddes,
och slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden.
(dikten “Osårbar” ur diktsamlingen För trädets skull av Karin Boye).
Men det är iallafall ett mycket spännande projekt som ger läsaren en inblick i vilka möjligheter AI ger oss för att skapa ny kultur. Även om AI idag är inte är speciellt bra på att skapa poesi, (det är trots allt en speciell litterär genre som bygger på känsla, rytm och metaforer, som det är svårt för en maskin att härma) så kommer den med all säkerhet att bli mycket bättre med tiden, som alla som ägnar stor del åt sitt liv åt att skriva poesi. Frågan är förstås om den någonsin kommer att nå riktigt ända fram?
info@opulens.se
