Inspirerande om lustfylld läsning

POESI. Utan överdrift kan detta sägas vara en bok för både den poesivane och den just börjat upptäcka lyriken som genre, skriver Bo Bjelvehammar om Niklas Schiölers Bikt om dikt.

Bikt om dikt av Niklas Schiöler
Carlsson Bokförlag

Niklas Schiöler är författare och poesiforskare och har skrivit ett dussintal böcker i skilda ämnen. Tillsammans med Daniel Möller var han redaktör för antologin Svensk poesi som kom 2016.

Schiöler är en av världens främsta kännare av Tomas Tranströmers författarskap och hans avhandling handlade om honom.

Nu skriver Niklas Schiöler om poesins betydelse, särskilt för honom själv under sömnlösa nätter. Med kraft framhåller han vilken stor personlig betydelse poesin har haft, hur den har gett honom större förståelse för livet, om livets alla skeden, av glädje och sorg, om födelse och förgänglighet. Den stora möjligheten som finns att gång på gång återvända till enskilda dikter, få ny kraft, uppleva en större förståelse i orden vid nya genomläsningar och den stora skönheten som vilar i enskilda strofer.

Generöst delar författaren med sig av sina reflektioner och sina personliga bekännelser. Det gäller hur han ständigt återvänder till samma dikter, upptäcker nya världar och hur han samtidigt har en rörelse och en variation i sitt läsande. Han stannar inte upp vid en viss litteratur, utan söker nya vägar och närmar sig ständigt något nytt.

Därtill söker han sig genom historien, över flera språkområden, men tyngdpunkten ligger på svenskspråkiga poeter, från Gustaf Fröding till Eva Runefelt.

Det är också så att Niklas Schiöler skriver personligt, initierat och självutlämnande. Utan överdrift kan detta sägas vara en bok för både den poesivane och den just börjat upptäcka lyriken som genre. Det är smittande läsning, jag går själv till bokhyllan och tar fram Tomas Tranströmer på nytt. Och hittar en pärla från samlingen Det vilda torget från 1983:

”Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
för jag vill till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.”

Allt handlar om lusten att läsa poesi, om att ständigt upptäcka nya dikter och nya författarskap och hålla fast vid många gamla och där ständigt utvinna något nytt; det kommer alltid vid upprepade läsningar.