Ett angenämt beroende

Litteratur.
Takeo Doi. (Portättfoto: Wikipedia. Montage: C Altgård / Opulens)

JAPANSKT BEGREPP. Det finns svarta hål i vårt språk. Till exempel har vi ingen motsvarighet till det japanska amae. Gunnar Lundin har blivit nyfiken och läst Takeo Dois The Anatomy of Dependence från 1971 som nu kommit i pocket.

The Anatomy of Dependence av Takeo Doi
Kodansha Ltd

I Japan finns ett begrepp som vänder upp och ner på det kommersiella Västerlandets fokus på frihet och självförverkligande: ”a m a e”, ungefär angenämt beroende eller tillitsfullt beroende, börjande med spädbarnets lustfyllda beroende av modern. Hen överför det ”goda” beroendet i en mellanperiod till familjen, sedan till andra, bekanta.

Man kan tänka sig vandraren i vildmarken, han råkar ut för en snöstorm, utmattad får han genom de svängande draperierna av snö syn på ett fönster som lyser gult, tar sig fram till stugdörren, får varma tofflor, sitter vid brasan medan värden värmer en toddy. Detta är “a m a e r u o”, att amae. Kan man få samma känsla med kassörskan på vårt lilla Coop?

Amae finns till exempel mellan läraren och eleven. Jämför den unge Sartres ”L’autre c’est l’enfer” (Den andre, vilket helvete”).

Är vår avsaknad av ett ord för amae ett svart hål? Om amae inte finns, om jag är oförmögen tillit, blir man – enligt japanen – alienerad. Ett symptom är att hen använder sin “ki” (kraft) på ett enda projekt, varpå hela välbefinnandet beror: “ki ga sumanei” (= ”not to be satisfied…” utan sitt jobb . ”He’s never satisfied unless”).

Takeo Doi är psykoanalytiker. The Anatomy of Dependence tillkom efter kulturchocken han fick under tiden som japansk stipendiat i USA. Ett aber är att japaner tycks uppfostras till gruppmänniskor. Någon personlig gud eller personlig kompass, något kierkegaardskt samvete letar man efter med ljus och lykta hos Doi. Därför kan man anta att den som förväntar sig amae blir frustrerad om han inte får ett gensvar (eller till och med möts av oförskämdheter).

Utan självtillit blir vi flarn för vinden, flarn som får värma sig vid brasan, äta chips och se Melodifestivalen, rösta i valet, likafullt flarn. Men jag inser när jag läser Takeo Doi att amae är ett komplement. En nyhet.

ANVÄND DENNA april 2021
GUNNAR LUNDIN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

0 0kr