Dikter som träffar rakt i hjärtat

Litteratur.
Stefan Albrektsson är aktuell med en ny diktsamling. (Foto: Fri Press) Montage: Opulens.
Stefan Albrektsson är aktuell med en ny diktsamling. (Foto: Fri Press) Montage: Opulens.

LYRIK. Stefan Albrektsson fortsätter att utvecklas som poet, konstaterar Thomas Almqvist som läst poetens senaste diktsamling Att fågla att fly att förbli.

Att fågla att fly att förbli: dikter
av Stefan Albrektsson
Fri Press
bokomslagSedan jag läst och recenserat Stefan Albrektssons diktsamling Sjöstjärna 2019, har jag följt hans utveckling som poet från ganska nära håll. Han föddes och växte upp i Vadstena men bor sedan 1994 i Halmstad, där han försörjer sig som musiker, elgitarrpedagog och skrivkurslärare vid Halmstad Kulturskola. Han debuterade med ”Upplysta mörkrum” tillsammans med konstfotografen Gunnar Sjödin, som han även gjort ”Duetter” med. I år har ”Thomas Merton – dikter i urval” kommit, som är en översättning han gjort tillsammans med Michael Economou.

Tonåringen och fältbiologen Stefan Albrektsson tillbringade ofta dagar och nätter i olika fågeltorn vid sjön Tåkern i Östergötland. Här njöt han av att se sothönsen glida fram över spegelblankt vatten och såg även havsörnen cirkla över vassar och isar. Han lyssnade på trastsångarens drillar och rördrommens dova läte. Med sina dikter vill han få oss att minnas det förgångna, att vara vakna i nuet och att drömma om framtiden. Redan diktsamlingens titel Att fågla att fly att förbli, som jag verkligen gillar, bär med sig allt detta. På något sätt blir dikterna minneskonst och samtidighet, när de gestaltar poetens liv och erfarenhet. Han menar själv att han lärt sig mycket av Tomas Tranströmer, William Stafford och Robert Bly.

Fågeltemat anslås direkt med diktsamlingens motto, som är ett citat av Maya Angelou: ”A bird does not sing because it has an answer, it sings because it has a song”. Fåglarna finns med i de flesta av dikterna – ”Gryningen har just öppnat ögonen./Våren regnar in i trädgården, slår ner/i blåmesarnas ivriga sång.” Jag återger dikten ”Fågelskådande” i sin helhet.

”jorden luktar törst
vassarnas rävsvansar slokar
Tåkerns spegel väntar vind
där sothönorna ligger som olyckor.

trots att mitt huvud är ett träd
fyllt av små grenskakande apor
flaxar en svartgråten skäggmes
i bladverket och blir till blyertsbock i min bok”

Det är en underbar dikt i all sin konkretion och strama enkelhet och väldigt typisk för Albrektssons sätt att formulera sig idag. Jag tyckte verkligen om ”Sjöstjärna”, när jag läste den för några år sedan, vilka dikter redan då var laddade med stark närvarokänsla, men Att fågla att fly att förbli är ännu ett strå vassare och så pass mycket bättre. Stefan Albrektsson fortsätter alltså att utvecklas som poet.

Jag började läsa dikterna samma morgon en dag som jag skulle iväg på en begravning för att ta ett sista avsked av en mycket nära och god vän. Att bara vakna och ta sig ur sängen den morgonen kändes tungt, men Stefan Albrektssons dikter träffade mig rakt i hjärtat, fick mig ganska snart att må mycket bättre och gav mig tröst i all min sorg. Livet går trots allt vidare och vi kan se framtiden an med viss tillförsikt. 

THOMAS ALMQVIST
thomas@opulensforlag.se

Thomas Almqvist är pensionerad bibliotekarie och bosatt i Linköping. Skriver litteraturkritik i Skånska Dagbladet sedan 1987. Han recenserar även blues-CD och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Thomas har skrivit tre böcker, Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur och kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien samt Spanien i mitt hjärta, där han översatt och introducerat elva spanska favoritpoeter till svenska.

Det senaste från Litteratur

0 0kr