ROMAN. ”Cecilia Davidsson är mästerlig i att skildra en vardag som brister och faller samman,” skriver Bo Bjelvehammar som läst hennes nya roman.
Det var regnet av Cecilia Davidsson
Albert Bonniers förlag
Cecilia Davidsson är född och uppvuxen i Småland, om jag minns rätt i samma trakter som Elin Wägner. Numera bor Davidsson i Vaxholm.
Hon har gett ut romaner, novellsamlingar och barnböcker, senast novellsamlingen ”Leva lite till”, som kom 2023. Nu är hon åter aktuell med romanen ”Det var regnet”.
Sommarhettan ligger tung över förortsvillan och allt förefaller vara frid och fröjd. Familjen verkar ha allt som står att önska. Familjemedlemmarna bär vanliga svenska namn – föräldrarna heter Anders och Titti, barnen Malte och Lillan.
Det råder både händelselöshet och tristess. I familjen spelar alla sina roller och försöker i motstånd bryta enformigheten och de förväntade strukturerna. Men i vardagens dramaturgi finns något dolt, något som skaver. Det handlar både om smärta och längtan. Små mysterier.
Det är många ord om regnet, om störtregnet, som förändrar allt. Efter regnet och genomdränkta ängsmarker blir ingenting som vanligt även om det sker en återgång till den olidliga sommarhettan.
Familjen antar under berättelsens gång andra färger, varje ny berättelsescen laddas. Det som kommer allt närmare är fenomen som upplösning, dystopi och abnormitet. Det är svårt att säga vad det egentligen handlar om, men någonting går sönder i familjen, och banden sträcks till bristningsgränsen.
Cecilia Davidsson är mästerlig i att skildra en vardag som brister och faller samman, i små steg. Det radas upp svåra saker att hantera och en både dålig och kuslig stämning infinner sig.
Särskilt blir det uppenbart när en ung människa dör under märkliga omständigheter och pappa Anders befinner sig på fel plats vid fel tillfälle.
I detta småskaliga sönderfall visar sig karaktärernas sammanbrott och tillkortakommanden. Och det uttalas få sanningar och sker få uppklarningar, en oreda breder ut sig och med den kommer en oklarhet och en sårbar skörhet.
Det görs försök att trampa upp nya stigar. Kvar finns rester, skärvor, rent av spillror av ett skenbart vanligt familjeliv, som visar sig vara något annat.
Cecilia Davidsson har ett språk präglat av mättnad och koncentration. Hennes berättelse är både fängslande och vackert formulerad.
bo.bjelvehammar@opulens.se
