LYRIK. Ellen Nordmark avskyr sina band men vårdar dem också. Hon sväljer sina band och hon värjer sig mot sina band, skriver Maria Johansson.
Cor ne edito/edit/Chili con carne av Ellen Nordmark
Modernista
Ellen Nordmarks debutdiktsamling Cor ne edito/edit/Chili con carne är en bok där författarens dikter samsas med hennes bildcollage. Collagen är inte illustrationer utan ett självständigt uttryck bredvid de visuellt experimentella dikterna, så att bild och dikt växelvis går in i och ut ur varandra. Det diktade språket ger boken dess stadga men collagen gör boken mer tillgänglig, åtminstone för mig.
Ellen Nordmark använder sin androgyna flick-kvinno-kropp som en duk som hon fyller med, sammanbinder med, referenser till gamla grekiska gudar, myter och sagor. Metodiskt skriver hon sig in i historien och liksom skapar sitt själv och sin fysiska kropps plats i världen. Blir en del av det större. Den lilla världen bygger den stora, uppgår i den stora.
Boken får mig att tänka på att så gott som varenda väninna i åldern mellan 20-30 hade en bok de tecknade, skrev, klippte och klistrade i. Jag tror inte den manliga delen av bekantskapskretsen ägnade sig åt detta, men det kan vara en generalisering. De var inte riktigt ”Artist-books” (något som, enligt SVT:s aktuella ”Konstnären som försvann”, Nils Olof Bonnier ska ha varit en av de första i Sverige med på 60-talet) utan som en kombination av dag- och skissbok som med sina återkommande uppdateringar återspeglade det liv personen bakom levde och utvecklade. Ellen Nordmarks bok blir en påminnelse om denna process. Att både söka en identitet och aktivt skapa den.
I psykologin talas det om den kvinnliga individuationen och att den i studier skiljer sig från den manliga. Individuationsprocessen återkommer vid flera faser under livet. Självbilden är en färskvara och behöver återerövras i takt med att man utvecklas.
Individuation sker när inre motsättning samordnas till en fungerande helhet. För män har individuationens process traditionellt införlivats i yrke, familjeförsörjning och karriär. Medan den för kvinnorna har handlat om att skapa ett eget jag i förhållandet till omgivande relationer.
Nordmark skriver som ett exempel på det motstridiga behovet av att både avskilja sig och ingå ”på senare tid har jag levt på stearin, stöpt mig, döpt mig, vig mig, vid mig, simma i mig, (be)frukta mig själv! ”. Och bredvid ett foto på hennes kropp på golvet med blåa avtryck av fötter som vandrat över den.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Cor ne edito betyder ”ät inte hjärtat”. En hänvisning till de gamla grekernas visa påminnelse om att inte låta oron äta själen. Vilket inte sker lika enkelt som det sägs. Så hon är full av motsägelser.
Hon avskyr sina band men vårdar dem också. Hon sväljer sina band och hon värjer sig mot sina band. Vis av erfarenheter lär man sig välja vad man behöver, vill och inte vill vara. Och inser samtidigt att man, som alla andra, inte alltid är den man skulle vilja vara. Eller tror sig vara.
Ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag om att konst är terapi för både den som utför den och den som tar in den. Och vad är det för fel med det?
info@opulens.se
