Berättelse om livslögner där ilskan går ut över stilen

12 okt 2021
Gunilla Boëthius. (Foto: Johan Bergmark)

PROSA. “En kontinuerligt mer sensibel och mer återhållsam prosa från Gunilla Boëthius sida hade nog gett  mig en betydligt stillsammare, men troligen mer känslomässigt berörande, läsupplevelse”, anser Elisabeth Brännström som läst En livslång hemlighet.

En livslång hemlighet av Gunilla Boëthius

Albert Bonniers Förlag

När journalisten och författaren Gunilla Boëthius var över sjuttio år gammal fick hon genom en dna-test reda på att hon och hennes lillasyster Maria-Pia inte var helsystrar. Istället för att vara dotter till debattören och RFSU-ordföranden Carl Gustaf Boëthius, som varit hennes trygghet i livet och som hon ansett sig vara så lik, visade det sig att hennes far definitivt var den i sitt hemland inte helt okände finske generalen Paavo Talvela, som slagits för de vita under inbördeskriget och mot Sovjetunionen under finska vinterkriget.

Beskedet kom som en kalldusch för Gunilla, som helt plötsligt blev tvungen att omvärdera hela sitt sätt att vara, och som dessutom måste försöka förstå sig på och försona sig med den livslögn som legat dold under ytan i hennes föräldrahem. Gunillas väg mot försoning blev inte enkel, förhållandet till hennes finska mamma, Billie, hade alltid varit fyllt av svåra konflikter och kraftigt motstridiga känslor och Gunilla kände nu att Billie inte bara hade berövat henne rätten till att lära känna sin biologiske, sedan länge döde far. Hon hade även bestulit henne på en del av hennes genetiska arv och dessutom haft den dåliga smaken att listigt smita undan konfrontationen genom att dö utan att ha berättat sanningen.

Den väg till förståelse som Gunilla nu skildrar i En livslång hemlighet kantas av många problem. Hon känner stark förtvivlan över alla sina förluster; samtidigt som hon både vunnit och förlorat Paavo måste hon handskas med att den närhet hon alltid känt till C G Boëthius varit byggd på en lögn. Hon hade aldrig, som hon ju inbillat sig, varit det minsta lik honom eller hans svenska släkt, vare sig till utseende eller temperament.

Det är inte svårt att förstå Gunillas chock över beskedet. Hennes världsbild har skakats i grunden och hon måste omvärdera mycket av det som varit centralt för hennes syn på verkligheten och på sig själv som person, men jag känner att det tyvärr finns en del som skär sig i hennes berättelse. Den ena delen av historiens kärna, en dotters sökande efter en okänd far och mötet med en för henne helt ny familj i ett land hon knappt känner till, fungerar till en början hyfsat bra och det gör även ledtrådarna som för läsaren tillbaka till Billies liv under krigstiden i Finland och hennes förhållande med den betydligt äldre general Talvela, men när skildringen av den djup dysfunktionella familjen Boëthius alltmer får ta över narrativet tappar Gunilla Boëthius i viss mån kontrollen över sin text.

Tonläget skruvas upp och blir allt bittrare och prosan blir alltmer nervöst obalanserad ju närmare hon försöker komma de vuxna människor som varit viktigast för henne under uppväxten, och det blir märkbart att Gunilla Boëthius fortfarande har svårt att nyansera sin helhetsbild av dem som individer. Det är till exempel besvärligt för henne att till fullo inse Carl Gustafs stora brister som far i relation både till henne själv och till halvsyskonen, Nils och Maria-Pia, och hennes hatkärlek gentemot Billie växer sig i sin tur så omfattande att den ofta hotar att överskugga resten av skildringen.

Det är naturligtvis alltid svårt att som kritiker recensera andras bild av sin egen  individuellt upplevda verklighet, men problemet i En livslång hemlighet ligger mer förankrat i bokens tonfall än i Gunilla Boëthius personliga uppfattning om sina föräldrar och sin dysfunktionella barndom. Skildringen byter tyvärr alltför snabbt och konkret tonläge och det känns som om författarens ilska till viss del får henne att förlora greppet om sin stilistiska uttrycksförmåga. En kontinuerligt mer sensibel och mer återhållsam prosa från Gunilla Boëthius sida hade nog gett  mig en betydligt stillsammare, men troligen mer känslomässigt berörande, läsupplevelse.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM
elisabeth.brannstrom@opulens.se

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

PETER NORMARK. ”Norra Kvarken” är en ny roman med västerbottenstema av Peter Normark. Elisabeth Brännström uppskattar hans berättarkonst och njuter därtill av ”en bländande vacker prosa”.

Peter Normark bjuder på bländande berättarkonst

ROMAN. ”Norra Kvarken” är en ny roman med västerbottenstema av
Karolina Ramqvist skildrar kärlek som spårar ur ROMAN. Karolina Ramqvists ”Nattsäsong” är nominerad till Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2026. Jonas Lindman har läst den och anser att det är en lyckad roman genom dess atmosfär och skildring av hur kärlek kan övergå i besatthet.

Karolina Ramqvist skildrar kärlek som spårar ur

ROMAN. Karolina Ramqvists ”Nattsäsong” är nominerad till Augustpriset för bästa