Jag anar ugglor i kulturen

Kultur.
(Foto: Cocoparisienne / Pixabay.com.)

MYTOMSPUNNEN FÅGEL. Mathias Jansson tar oss med på en kulturhistorisk exkursion där det går att få syn på ugglor i såväl konsthistorien som i mytologin och den lilla byn. Och så förklarar han uppkomsten av uttrycket ”ugglor i mossen”.

En kväll vandrade jag runt i vår lilla by, då en stor skugga gled över skyn. En stor fågel bredde ut sina vingar, flög så stilla, så ljudlöst framför min syn. Slog sig sedan ned framför mig på en gren, satt där och stirrade. Jag trodde för en stund att denna mörka gestalt skulle ropa ett ödesmättat ”förbi” eller åtminstone ge upp ett spöklikt ”ho-ho”. Men den satt bara där, tyst och stilla, innan den åter lyfte sina vingar.

Jag har visserligen sett ugglor förut, men då har det varit på en djurpark, jag har aldrig kommit så nära en vild uggla i ett tätbebyggt område som den kvällen. Det var en magisk och mäktig upplevelse som efteråt fick mig att fundera över ugglan som symbol i konsten och kulturen. Den grekiska gudinnan Pallas Athena, som var vishetens och krigets gudinna (en något paradoxal och motsägelsefull portfölj kan man tycka), hade en uggla och därför förknippar vi än i dag ugglan med visheten. Är man uppvuxen på 70-talet så har man i olika barnprogram fått lära sig att en uggla är en klok varelse. I serien ”Fablernas värld” mötte man Jakob Uggla som berättade sedelärande fabler, och i serien ”Från A till Ö” fanns ugglan Helge som upplyste huvudpersonen Hedvig om svåra ord och begrepp. Sedan har vi förstås Uggla i Nalle Puh, som själv anser sig vara klok och viktig, även om den självbilden verkar lite väl uppblåst.

För dagens yngre generationer förknippas ugglan snarare med Harry Potter och hans uggla Hedvig. I filmerna om Harry Potter fungerar ugglorna snarare som brevduvor. För det är inte så att Harrys uggla tillrättavisar den unga trollkarlen och lär honom om moral eller andra viktiga kunskaper om livet. Hedvig är vad jag vet helt tyst i filmerna och kommer mest flygande med post och försändelser. Ugglan blir bara ett attribut för den magiska trollkarlsvärlden i filmerna.

För ugglan är nu inte bara en symbol för visdom utan har också en mörkare sida. I många andra kulturer förknippas denna nattfågel med döden och begravningar. Den har också genom historien förknippats med trolldom och magi. När Frans Hals målar porträttet av ”Malle Babbe” 1635, så ser vi på målningen en kvinna med ett ölstop och en uggla på axeln. Här är det inte visdom som ugglan symboliserar – för Malle Babbe betyder nämligen ”galna Babette”. Babette var en verklig kvinna som bodde på ett dårhus i Haarlem i Nederländerna. Ugglan blir i målningen en symbol för galenskap, för människans mörka sidor och kanske också för häxkonster.

Även i Francisco Goyas etsning ”The Sleep of Reason Produces Monsters” (1799) har ugglan en mörk symbolik. På bilden ser man en man som ligger och sover vid sitt skrivbord när han i drömmen anfalls av nattens väsen, fladdermöss och ugglor. Det är förstås inte visdomens tankar som kretsar kring hans huvud, utan snarare mörka och oroliga tankar som drabbar mannen.

Vi hjälper färfattare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.

Ugglans mångfald har såklart präglat vårt språkbruk. Komikern Özz Nûjen reflekterar ofta över våra svenska seder och vårt språk. Han har berättat om hur förvirrande det var att lära sig svenska när han som barn kom till Sverige. Svenska är enligt honom ett språk som har fler undantag än regler och vilka märkliga uttryck vi sedan använder! Som att ”lägga rabarber på något”, ”ha ögon i nacken” och så klart ”ana ugglor i mossen”.  Att ana ugglor i mossen betyder att man befarar att något farligt är på gång att hända. När man skulle översätta Alfred Hitchcocks film ”The Trouble with Harry” (1955) fick filmen den svenska titeln ”Ugglor i mossen”. Uttrycket är som många andra förvirrande talesätt förmodligen resultatet av en felöversättning. Det finns nämligen ett danskt ordspråk som lyder ”der er ulve i mosen” som betyder ”det är varg i mossen” och som tillkom på den tiden då det fanns gott om vargar i Danmark. Vargarna försvann i Danmark och när uttrycket rörde sig över till den svenska språksfären så blev det en förvanskning från ulve till uggla.

Vad var det för uggla som jag mötte den där kvällen? Det vet jag inte, det finns nämligen elva olika ugglor i Sverige och plockar man bort de mindre så finns det en del kvar som kattuggla, berguv och jorduggla att välja mellan. Ugglan är ju ett nattdjur så den såg nog mig bättre än vad jag såg den, men det var en upplevelse som gjorde mig betydligt visare och tog mig med på en resa genom kulturens ugglor.

MATHIAS JANSSON
info@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

0 0kr