SEKTER. Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera, skriver Anne Edelstam, som nyligen deltagit i en konferens i Paris om sekter och sociala medier.
www.fecris.org
www.conspiracywatch.info
www.disinfo.eu
www.invid-project.eu
www.digitalnewsreport.org
Fecris är en paraplyorganisation för ideella organisationer som informerar och kämpar mot manipulativa organisationer. Årligen ordnar de internationella konferenser. Detta års tema var Sekter och Sociala Medier.
Fecris står för: europeisk federation för vetenskap och information om sekter) grundades 1994 i Paris. Det är en opolitisk, icke kommersiell, religiöst och politiskt neutral organisation som lyder under fransk lag. Sverige har varit med i denna organisation sedan den bildades.
Konferenserna äger rum i olika länder varje år. Detta år var det i Paris tredje stadsdels rådhus. Borgmästaren tog emot oss i detta anrika palats. Tolkarna fanns på plats liksom ditresta talare samt inbjuden publik. Eftersom sektoffer alltid ges prioritet, bjuds inga sektledare in i dessa konferenser som är gratis för deltagarna.
Premiärministerns representant för Miviludes (det franska ministeriet som kämpar mot sekteristiska organisationer), Anne-Marie Courage, förklarade faran med de sociala mediernas betydelse när det gäller rekrytering och spridning av falska nyheter, högerextremism, karismatiska evangelister, mirakel- och hälsogurus, islamism med mera. Skillnaden enligt henne mellan rekrytering via internet och andra medier är att det med hjälp av Facebook, Twitter eller YouTube går mycket snabbare att rekrytera såväl unga som äldre. Offren inleds att tro att de är ”utvalda” och det skapas en intimitet med falska löften. Föräldrar och närstående är ofta ovetande om vad som försiggår på nätet.
Detta är precis vad som hände minderåriga Patricia Aguilar från Spanien som blev manipulerad, drogad, sexuellt utnyttjad, utsvulten och slagen av den ”andlige” ledaren Steven Manrique i Peru, kallad ”prinsen”. Han lurade sina offer, enbart kvinnliga, med att han var ”sänd av Gud” och skulle ”hjälpa dem”. Till och med de små barnen från tre till tio år gamla fick ayahuasca — en sydamerikansk drog — i stället för mat! Patricia blev med barn och fick till uppdrag att ta hand om de andra barnen medan deras mammor arbetade. ”Prinsen” själv arbetade inte. Efter drygt ett år i djungeln, räddades Patricia och de andra kvinnorna av att grannarna hörde skrik och larmade polisen. Prinsen sitter numera bakom lås och bom. Tjugo år blev straffet.
Socialpsykologen, professor Fabien Girandola, från Aix-Marseilles universitet förklarade hur denna manipulering fungerar på nätet. Det finns två betydande metoder när det gäller manipulation: den ena är snabb och automatisk den andra är långsam och eftertänksam. Övertygelsetekniken på nätet använder sig exklusivt av den första. Man ska ”lajka”, dela, bli med i en grupp med likasinnade, det är känslorna som styr mer än intellektet.
Algoritmerna är riggade för just detta system berättade bloggaren Tristan Mendes. Ju mer man klickar på något man gillar, ju mer sådan information får man i sin dator. Detta leder till likasinnade uttalanden. I stället för att själva välja våra artiklar, matas vi med de som tycker som vi. Högerextremister och andra radikala organisationer har fattat detta och utnyttjar systemet till fullo. De specialiserar sig även på memes och giffar som ungdomarna och deras anhängare är införstådda med. Det är koder som oftast enbart de initierade har kunskap om.
Vad är då vårt svar på detta fenomen? Finns det något ”botmedel”? Ett vaccin? Forskarna arbetar naturligtvis på detta och de ansvariga för sociala medier försöker motverka falska nyheter, hat och radikalisering med diverse metoder. Journalister infiltrerar också manipulativa grupper för att avslöja dem. Men det kanske mest effektiva är att börja med att erbjuda skolungdomar kunskap i hur man undviker att hamna i klorna på dessa bedragare.
Det är vad ungdomsministeriet i Bad-Wurtemberg, i Tyskland, instiftat i sina skolor. Dess representant, Mirijam Wiedemann, delgav oss av sina erfarenheter. Enligt henne har konspirationsteorier och falska nyheter alltid funnits men dess spridning har exploderat de senaste 20-30 åren. För att försöka hejda dessa undervisar de sina barn redan från tio-års ålder i skolorna i en mediagrundkurs. De får bland annat själva komma upp med konspirationsteorier och sprida dessa. Kamraterna ska sedan lista ut om de är falska eller ej. De tränas på så vis att skilja agnarna från vetet.
Samtliga talare var överens om en sak: vad dessa manipulativa organisationer predikade via Internet hade inget med realiteter att göra. Vi vet vid det här laget att så även är fallet med de radikala islamistorganisationerna som inte enbart är väldigt aktiva utan också skickliga på att rekrytera via Internet.
Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera. Någon avradikaliseringsmetod har vi ännu inte instiftat i Sverige. Det är kanske läge att börja fundera över det för både behov och expertis finns. Och varför inte följa det tyska exemplet och undervisa våra skolungdomar i hur de ska undvika att bli indoktrinerade?
