AUKTION. Nyligen såldes verk, på auktion, av en fram till i år helt okänd svensk konstnär. Slutpriset blev över fyra gånger mer än utropspriset. Detta beroende på verkens historia. Ida Thunström skriver idag om det ekonomiska värdet i ett narrativ.
En konstnär kan leva ett helt liv utan att få sina verk exponerade. Det finns, till skillnad från om du har ett så pass socialt jobb som brevbärare, alltid en inneboende risk med att ha konstnär som yrkestitel. Det kan innebära att aldrig riktigt få någon uppskattning utifrån.
I början av 2021 fick second-hand-kedjan Myrorna in en låda målningar, signerade och testamenterade av en man vid namn Francois Pierre Portin. Gåvan togs på största allvar, och efter en bedömning av Crafoord Auktioner visade det sig att denne Portin (döpt Frans Peter) försörjt sig som brevbärare medan han i tysthet utövat ett förstklassigt konstnärskap på sin fritid.
Under en auktion för någon vecka sedan gick 72 av verken för 556 000 kronor. Det rör sig om konkret konst från 1950-talet, som förvisso är inne för tillfället, men trots det är slutpriset över fyra gånger mer än det utropade 110 000. Är vi förvånade?
Nu är det såklart inte ovanligt för en konstnär att uppmärksammas efter sin död
Det finns många exempel i historien på hur konstnärer upptäckts postumt. Av någon anledning kom jag här genast att tänka på amerikanen Henry Darger Jr. vars livsverk upptäcktes i hans lägenhet (av hyresvärden) kort före hans död 1973. Dargers produktion utgjordes av en omfattande samling text och bilder. Han hade, med en hängivenhet som måste ha varit nästan manisk, skapat en helt egen värld. Just detta konstnärskap har placerats inom genren ”Outsider art”, och bildvärlden jämförs ofta med konstnärer som den svårt schizofrena, schweiziska konstnären Aloïse Corbaz (1886-1964). Dargers bildvärld är oerhört spännande, förvisso, men lika fascinerande är historien om hur den skapats bara för sin egen skull, och sättet på vilket den till slut upptäcktes. Tanken på hur en man sitter ensam på sin kammare och skapar verk som ingen får se, som inte ens tycks menad att nå någon direkt publik, det är en ganska annorlunda kontext. Det förvirrar och fascinerar.
Nu är det såklart inte ovanligt för en konstnär att uppmärksammas efter sin död. Oftast framhålls deras konstnärskap dock för konstnärliga kvaliteter som inte uppskattats tidigare. Dessa konstnärer var, så att säga, ”före sin tid”. Men så är det inte i fallet Portin. Hans bilder är daterade till 1950-tal, tidigt 60-tal, och passar väl in i den bildvärld som var ung och levande på den tiden.
”…hade de [verken] varit gjorda på 80-talet hade det inte varit lika intressant. Vissa av de här är ju gjorda för 70 år sedan.” säger Mats Bergstrand, VD för Crafoord Auktioner, och är det då verkligen de konstnärliga kvaliteterna som bedöms? Det som först tycktes uppskattas enbart efter sin konstnärliga kvalitet blev, återigen, att handla om kontexten. I det här fallet är det alltså dateringen som får avgöra bildernas värde.
Men lek då med tanken på att det skulle visa sig, om en månad eller ett år, att hela det här spektaklet är ett väl utstuderat konstprojekt. Att det är en konstnär född under 1980-talet som gjort målningarna och sedan lämnat dem till Myrorna för att spela konstvärlden ett litet spratt? Roar sig på konstköparnas (bokstavliga) bekostnad? Det finns det ju faktiskt konstnärer som gör.
Konstlegenden Banksys upptåg med den strimlade tavlan är ett bra exempel. När hans verk Girl With Balloon gick upp för auktion 2018 hade det preparerats så att det, direkt efter att ha klubbats som såld, började strimlas sönder. Chockerande och, så klart, lite kul. Lite kul värt 1,1 miljoner pund. Den monterade dokumentförstöraren hakade dock upp sig, och endast halva verket blev till pappersremsor. Detta nya, halvstrimlade verk, nu omdöpt till Love Is In The Bin, såldes nyligen för 16 miljoner pund. Inte oväntat, men knappast grundat på att pappersremsor är extra vackra att titta på.
Att den blygsamme brevbäraren Francois Portins verk såldes för så mycket mer än beräknat handlar nog i första hand om att världen har upptäckt honom, inte bara hans bilder. Narrativet har gjort verken extra värdefulla. Kort sagt: ett konstverks historia kan visa sig vara en riktig guldgruva.
ida.thunstrom@opulens.se
