Konst som ställer krav

ALLVAR. Det finns kravlös konst och rent av “gladkonst” men också allvarlig konst som innebär mer än passivt mottagande. Jesper Nordström skriver om två aktuella utställningar på Moderna Museet i Malmö.

Zvi Goldstein Vindar från Jeriko (till och med 29 augusti)
John Zurier Åter fjärran (till och med 26 september)
Moderna Museet Malmö

Vid garderoben och inhängningen av väskor på Moderna Museet Malmö kan du välja namn på ditt låsfack. Jag väljer Joseph Beuys då mitt sällskap just kärvänligt retats med att säga: “du är ju alltid så brunmurrig, tysk och teoretisk.”

Det visade sig vara en bra slump för det var länge sedan jag såg något så här teoretiskt och stramt men ändå klassiskt estetiskt gestaltat: det är inte den sorts “anything goes”-postmodernism som växte fram speciellt här i Malmö på Konsthögskolan utan mer som… ja, närmast altartavlor.

Det finns en hermetisk stramhet i Zvi Goldsteins konstnärskap som gör att det verkar på två plan: som vilsamma meditationsobjekt att finna en djupandning inför och sedan även en linje som ifrågasätter och gestaltar klassiska vetenskapsteoretiska och epistemologiska föreställningar. Genom att hans verk kan väcka minnen från de stora dammiga museer vi tvingades med på i mellanstadiet – dystra mörka montrar med pilspetsar, gulnade papper, etcetera – är det som han kommer med ifrågasättande och absurdism rakt in ifrån den typiskt tvärsäkra naturvetenskapliga positivismens bildspråk.

Så kommer vi till andra våningen där John Zurier skapar samma lugn och allvar, men här är väl närmaste konstreferens Barnett Newman. Mitt sällskap frågar: vad säger dig detta? Jag svarar: – Inte mycket och det är väl märkligt nog själva poängen.
Stora monokroma dukar kräver mycket av betraktaren och ger därför motsägelsefullt aktivering då det kittlar perceptionen mer än bara något som förutsätter passivt mottagande.

Det här är två utställningar som återställer konstmuseets/konsthallens roll till något allvarligt och krävande. För en gångs skull ser jag de annars så erbarmligt bedrövande restriktionerna och tidsbokandet i covid-tider som något positivt.

Vi har tagit oss hit med lite besvär, gått igenom “vapenhuset” och befinner oss nu i ett sakralt rum.