Tankespeglar: Du är exakt vad du äter

Existentiellt
mat_kostcirkel_näringskedjan
Collage: C Altgård / Opulens.

NÄRINGSKEDJAN. I serien Tankespeglar reflekterar Christian Wåhlander över världen vi befinner oss i. Denna gång handlar det om maten vi stoppar i oss.

För många år sen läste jag nånstans att varenda liten byggsten i kroppen är utbytt efter sju år. Det vill säga att varenda cell har levt, dött, och blivit ersatt av en annan liknande cell. Ändå är vi samma personer från vaggan till graven, även om vi kanske hinner med att skaffa en del erfarenheter på vägen.

Det måste ju betyda att formen är överordnad innehållet. Och det är väl ingen nyhet direkt. Sedan till exempel företaget Volvo grundades 1927 har varenda person bytts ut i många omgångar – ändå är det samma företag rent juridiskt, även om det har utvecklats lite grand sen dess.

En människa består av flera miljarder celler, och cellerna består av sånt vi proppar i oss, alltså kolhydrater, proteiner och så fett också förstås, och lite mineraler hit och dit. Alla dessa celler är organiserade på ett sådant sätt att du existerar och har ett medvetande dessutom. Det är ju ganska otroligt egentligen, att denna ofattbara och komplexa mängd atomer, molekyler och celler kan bilda organismer som sitter framför datorn och skriver arga inlägg på Facebook om politiska motståndare.

Nuförtiden är det populärt att säga att allt detta, ja hela kosmos rentav, kom till av en slump, men sanningen att säga så finns det ingen här på jorden som egentligen vet varifrån denna ofantliga mängd materia som universum består av kommer ifrån, vilket innebär att det bara är en teori bland många andra. Och ganska osannolik dessutom. Människor i allmänhet brukar ju tro att det måste finnas nån tanke bakom sådant som är välordnat, men när det gäller hela kosmos som ju uppenbarligen kan frambringa sådana krångligheter som liv tack vare sina orubbliga lagar och för oss osynliga protokoll, nej då är det visst inte så noga med logiken längre. Då lägger man fram slumpteorin, som är fullständigt omöjlig att bevisa eller falsifiera.

Därav följer att slumpteorin är en tro. En slags religion skulle man kunna säga. Och eftersom jag är motståndare till svagt underbyggda teorier, även om de kan vara förföriska i sin skenbara enkelhet, undviker jag att själv bli en av dess många anhängare.

Man bör även komma ihåg att alla människor trodde att jorden var platt för några hundra år sen. Världen var trots denna rörande samstämmighet inte alls platt, utan istället klotformad. Sådana pinsamheter borde mänskligheten ha lärt sig av, människan borde vara ödmjuk inför sina begränsningar, vi borde helt enkelt förstå att vi faktiskt inte kan veta allting, och vi borde även förstå att vi trots detta tror att vi vet allting, vilket gör oss blinda för många djupare kunskaper om oss själva och tingens ordning.

Häromveckan satt jag på ett pizzaställe på Möllan och smaskade i mig tagliatelle med pestoröra. Då slog det mig att det ju faktiskt inte finns någon annan källa till byggmaterial för alla mina små celler än det som just nu låg på min tallrik!

Jag menar på följande sätt: mitt skelett, mitt hjärta, min hjärna, ja, alltihop är uppbyggt av mat. Och kroppen ser till att hitta de vettiga grejorna i maten, bryta ned dem i sina beståndsdelar, och låter sen dessa beståndsdelar bli byggmaterial för att reparera eller skapa nya celler. Och det som inte går att använda av det vi äter, vilket tycks vara en hel del, säkert nittio procent – ja, det hamnar i en toalett.

Och inte ens det är värdelöst, eftersom det går att använda till gödsel. Det är material som växter kan använda för att bli stora och starka, vilket betyder att de omvandlar skit till vackra blommor, och är inte det ett under så säg.

Opulens Global

Du har väl inte missat Opulens Global?

Jag skyfflar i mig tagliatelle. Äter en gurkskiva. Tänker.

Tagliatelle består av mjöl, mjölet kommer från vete. Vete är en växt. Gurkan är en växt. Om jag har köttfärssås gjord på blandfärs har jag även nermalda kor och grisar i maten, vilka representerar djurriket. Med andra ord äter vi ingenting annat än växter och djur, vilket är orsaken till att alla våra ladugårdar, slakterier och sädesfält finns.

Det enda vi får i oss som inte kommer från djur- eller växtriket är vatten. Och mineraler, av typen salt, järn med mera, men mineralerna utgör en oerhört liten del av vår mat och dryck.

Kan nån komma på en maträtt som inte består av växter eller djur? Whisky, kanske nån säger. Då svarar jag: Det är faktiskt ingen maträtt precis, men whisky är gjort på korn, så det kommer ur växtriket. Mjölk kommer från djur, havredryck från havre, nyponsoppa från nypon…

Men vattnet är det lysande undantaget. Det innehåller å andra sidan ingen näring, men är ändå nödvändigt för att få vårt blod att flyta runt i ådrorna. Det späder ut saker och ting. Vilket alltså innebär att din fingertopp består enbart av pommes frites, avokado, sojakorv, köttbullar med flera smaskigheter.

Fingrarna du använder för att skriva märkligheter på ditt tangentbord är gjorda av dina vänner i naturen som du helt enkelt ätit upp, men du har inte ansträngt dig det minsta för att få allt detta att fungera – det enda du gjort är att gå till snabbköpet där allt finns färdigpaketerat i plåt och plast, och sen tillaga alltihop och lägga det på din tallrik av porslin.

Kroppen arbetar med omvandlingen när du ser en toppendålig film på Netflix, och du behöver inte ens tänka på alla de djur och växter som dött för din skull.

CHRISTIAN WÅHLANDER

Christian Wåhlander, dataprogrammerare till yrket, har bland annat skrivit artiklar om liv, politik och kultur i Second Opinion och City, placerat sig i novell- och teatermanustävlingar, och drivit ett stort internetprojekt om skrivande som genom åren drog till sig en miljon besökare. En av hans pjäser, Dödsbädden, har spelats på Värmlandsteatern.

Det senaste från Existentiellt