ANDE. Gunnar Lundin har skrivit en kort pendang till sin tidigare publicerade text ”En dag på 70-talet”. Den knyter också an till Jonatan Sersams debattinlägg nyligen. Det handlar kort sagt om konst och ande.
En eftermiddag på sextiotalet besökte jag van Gogh-utställningen på Moderna museet. På väggarna stora dukar med ett inre ljus som tycktes strida mot museets elektriska belysning och ”verkligheten”.
En liknande upplevelse hade jag då av Henry Miller och Jan Fridegård.
Inne i de världarna, vad tar man sedan med sig? När konstnärens blick har sjunkit undan, och man bara har sina vanliga ögon, sin näsa, sin själ. Och människorna vi lever i tiden med.
Kanske minnet av ett inre ljus; av ande. En dikt ska slå världen med häpnad (Li Li) Och tröstlösa stunder ska komma.
info@opulens.se
