FILOSOFI. Det är i år 300 år sedan Immanuel Kant föddes. Jesper Nordström lägger här fram sin syn på den store tyske filosofen.
Det är i år trehundra år sedan Immanuel Kant föddes. Namnet till trots var han knappast på kant med tillvaron. Filosofens prudentliga inrutade liv i Königsberg är närmast legendariskt. Frukthandlarna på torget ställde klockan efter när han gick till institutionen. En gång i månaden höll han en middag för vänner där allt utom filosofi var tillåtet att tala om.
Det är, som jag ser det, framför allt tre av hans tankar som har fått betydelse för eftervärlden.
För det första har vi ett begrepp som är likt en sur karamell, man inte kan låta bli att suga på länge, om än med ett slags stigande irritation. Vad menade Kant egentligen? Det handlar alltså om ”syntetisk apriori”, det vill säga tanken om sanningar som är rent logiska men ändå beroende av sinnesdata. Det där tänkte och diskuterade vi mycket på filosofiska institutionen, men ett förslag till lösning kom för mig, gav mig mer av ett oakademiskt perspektiv när jag vikarierade som klassföreståndare.
I matematiken var det inte möjligt att bara säga att ett plus ett var två, det vill säga lägga fram en logisk sanning. Det var nödvändigt att ge mer konkretion från sinnesdata, så vi exemplifierade med godisbitar och dockor. Kanske felaktigt, men här fick jag i alla fall ett slags uppslag beträffande hur sanningar måste förankras i sinnena men ändå är rent logiskt sanna.
För det andra hittade Kant en kompromiss mellan realism och idealism i epistemologisk mening. Världen finns därute men är inte åtkomlig fullt ut i något slags objektiv mening. Den byggs upp av tolv varseblivningskategorier och är beroende av vårt medvetande. Ja, filmen ”The Matrix” har sin utgångspunkt där. Men jag misstänker att den torra upplysningsfilosofen Kant inte hade gillat hur begreppet Matrix nu glidit över till fullständigt paranoida och schizofrena teorier om att vi lever i en fullständig simulering. Det finns numera ingen hejd på stolligheterna om hur mycket hinna eller fiktion det uppges finnas framför den faktiska verkligheten.
För det tredje hävdade Kant att skönhet är formalistisk. Den vilar på färg och form. Låter inte detta banalt sant? Vad skulle det annars vara? Kant verkade i en tid när konsten var allegorisk, symbolisk, till viss del en rebus som skulle avkodas. Men skönhet kommer från färg och form. En ful ängel är en ful ängel oavsett hur mycket ängel den är.
Vi hittar hans tankar citerade och omsmidda hos konstkritikern Clement Greenberg som slogs med näbbar och klor för att göra den abstrakta expressionismen i USA:s efterkrigstid uppskattad eller i alla fall accepterad.
Vi kan diskutera om Jackson Pollocks måleri var vackert, men det går inte förneka att det bygger fullt ut på färg och form utan inblandning av något slags allegorier eller symboler.
jesper.nordstrom@opulens.se
