PROSA. Martin Söderlind har forskat i antikens kultur och samhällsliv men har på senare tid också ägnat sig åt att skriva skönlitterärt. Hans debutroman “Ögonblickar” beräknas längre fram i år. Vi har nu glädjen att presentera hans novell “Polen 1992” i två delar. En mörk men fascinerande berättelse. Detta är den avslutande delen. Första delen…
PROSA. Martin Söderlind har forskat i antikens kultur och samhällsliv men har på senare tid också ägnat sig åt att skriva skönlitterärt. Hans debutroman “Ögonblickar” beräknas längre fram i år. Vi har nu glädjen att presentera hans novell “Polen 1992” i två delar. En mörk men fascinerande berättelse. Fortsättning följer på onsdag.
PROSALYRIK. Idag har vi glädjen att åter presentera en prosalyrisk text, i det längre formatet och med motiv från Kambodja, av Åsa Norén.
SAMLARE. Mathias Janssons nya novell handlar om bibliomani och samlarsyndrom. Det är en mycket underhållande och tänkvärd text om vad som kan ske när samlandet går överstyr.
LYRIK. Idag har vi glädjen att få presentera några dikter från Ingvor Sabina Le Johns mångåriga författarliv.
MUSIK/DIKT. Idag presenterar vi kompositören och låtskrivaren Teodor Wolgers singel Nocturne tillsammans med hans dikt som bär samma titel. Singeln är skapad i samarbete med den Berlinbaserade kompositören och pianisten Felix Rösch.
PROSA. Carsten Palmer Schale skildrar ett märkligt möte i denna korta novell: “Den andre lyssnade knappast alls. Skräcken för det omöjliga och oundvikliga hade förlamat honom. Och jag, som aldrig blivit far, kände en våg av ömhet välla fram inom mig för denna stackars unge man, som jag kände bättre än någon köttslig son.”
LYRIK. Vi har idag nöjet att publicera dikter av David Isberg. I hans skrivande är landskap av olika slag ett återkommande motiv. Men det handlar också om sorgesånger och drömmar.
PROSA. Mathias Janssons nyskrivna novell “Poesistaden” knyter an till hans tidigare publicerade “Den byråkratiska poeten”. Det är en djupt fascinerande text om en alternativ verklighet. Huvudpersonen kallas genomgående “en johansson”. Det är en dialektal benämning och ett medvetet estetiskt val som författaren gjort.
