AMNESTI. KG Hammar, Silvana Imam, Suzanne Osten och Anders Wijkman är några av de kända svenskar som nu anmäler Sverige till FN för brott mot mänskliga rättigheter. Genom kampanjen Håll ihop Sverige kräver de en omedelbar lösning för Sveriges ensamkommande ungdomar.
KOMMERSIALISM. “Som supernovor rör sig influencers i omloppsbanor skapta av vinstdrivande storföretag. De agerar på order av, och utgör en skyddande sköld åt, företag som helskinnade slipper undan både ansvar och kritik”, skriver Nellie Skute.
LITTERÄR KANON. “Det är tryggare att luta sig mot författare utanför Sveriges gränser för att hitta litterära förebilder, de säger ju ingenting omedelbart om svenskar”, skriver Christoffer Andersson i debatten om den eventuella svenska litterära kanon. Lis Lovéns krönika som inledde debatten hittas här och de två andra replikerna på debattsidan.
LITTERATUR. “Vad jag är ute efter är att jag tror vi har ett annat slags förhållande till vår kanon”, skriver Lis Lovén i ett förtydligande till Ivo Holmqvist i debatten om den eventuella svenska litterära kanon.
LITTERATUR. I tisdags skrev Lis Lovén om Sveriges avsaknad av litterär kanon. Nu replikerar Ivo Holmqvist. “England, Tyskland, Spanien och Italien saknar en Selma Lagerlöf, en Strindberg, en Stiernhielm, och – för att ta till de något nyare – en Dagerman, en Kerstin Ekman, en Sven Lindqvist, raden är förstås nära nog oändlig,” skriver han.
LYRIKDEBATT. “Adderar vi trygghet, stabilitet och återhållsamhet får vi okunnighet. Poesin är motvikten”, skriver Christoffer Andersson i vår pågående poesidebatt. Tidigare inlägg hittas under Debatt i menyn här ovan.
COVID-19. “Debatten om den svenska coronastrategin lär inte mattas av, knappast heller utvecklingen i Ungern. I synnerhet inte sedan Ungern och Polen framgångsrikt blockerat kraven på villkor om rättssäkerhet i EU:s räddningspaket”, skriver Peter Pagin.
SKRIVKUNNIGHET. “Att inte kunna skriva är en fara för demokratin för att det lämnar samtalet som enda instans för informationsförmedling”, skriver Christoffer Andersson.
POLITISERING. Som det är nu får vi mest uppleva på kultursidorna att kulturyttringarna blir ideologiska instrument där man nästan kan ana de förutsägbara argumenten. Där har kultur och konst fått bli alibi för ideologiska och politiska uttryck som mest tjänar en social och politisk idé, skriver Micheles Kindh.
