MÄSTERLIGT. Trude Marstein är mästerlig på att lägga samman små bitar i sitt berättande, till en enhet, en helhet. Med sin skarpa förmåga att iaktta mellanmänskliga relationer och det sammansatta hos varje människa, skapar hon ett bygge av vardagsdramaturgi, skriver Bo Bjelvehammar.
DRESDEN. Årets upplaga av Dresdner Musikfestspiele, den 42:a i ordningen, inbegrep 56 konserter; genomsnittligen tre per dag. Årets tema, Visioner, anknyter till hundraårsjubilerande Bauhaus-rörelsen.
STILSÄKER. Bortsett från att strukturen efter ett tag alltså känns lite väl konstruerad är María Gainza med sin svala, ganska avskalade prosa stilistiskt säker som skönlitterär författare. Hon strör med lätt hand ut skärvor som tillsammans utgör koncentrerade bilder av människoöden och relationer, skriver Anna Remmets.
PERSONKULT. Rökelsen från en okritisk persondyrkan låg länge tät efter Geijers död 1847, i flera generationer. Lars Lönnroths genomgång av den saken är upplysande, och det blir riktigt intressant när han låter oss läsa utdrag ur de svar han fått från Geijer-ättlingar, skriver Ivo Holmqvist.
GRÖNSKIMRANDE. Blodriska plockade vi i saluhallen vid La Rambla, hela två kilo. Det finns tjugosex saluhallar i den staden och inte långt därifrån operan som saknar kunglig loge eftersom detta var borgarklassens teater. På en tvärgata ligger en butik som säljer enbart sifoner, de flesta gula. Men blodriskans hatt skimrar i grönt, den lär växa i diken, där det…
TAPPAD TRÅD. “Det Ramqvist vill är att knyta ihop dessa berättelser genom att hitta sanningen om vem Björnkvinnan var och vem hon själv är som författare och människa. Men hennes bekymmer tar tyvärr över vilket gör att jag tappar både tråd och engagemang.” Carolina Thelin har läst Karolina Ramqvists Björnkvinnan.
KLEZMER. Louisa Lyne har en bred sångstyrka och en karismatisk sångstil med stor känsla och värme, skriver Bo Bjelvehammar.
FIKTION. Ett japanskt brevfragment skrivet av en ensam människa. Melker Garay tar sig an det.
