UTSTÄLLNING. ”Fotografierna här är lätta skildringar av ljusa sommardagar, färgerna är urblekta och det finns en känsla av skör oskuldsfullhet i bildurvalet. De är värdefulla på sitt sätt men också det som är det problematiska med utställningen”, skriver Krister Löfgren om Hanna Modighs utställning.
KONSTKRITIK. ”Med modernismen började konstnären glida undan ifrån sin publik. Från att ha behandlat ämnen som berört alla, började man göra verk som främst kom att handla om själva konsten i sig”, skriver Ida Thunström.
FOTOKONST. ”Cindy Sherman intresserade sig för hur subjektets identitet konstruerades i ett fotografi. Hon berättar att hon initialt inspirerades av kvinnogestalter i europeisk film. Dessa kvinnoporträtt upplevde hon som mer utsatta och jordnära än Hollywoods utslätade kvinnoporträtt i päls och diamanter”, skriver Maria Johansson.
RENOVERING. ”I torsdags återinvigdes svenska institutet i Paris efter mer än ett halvår av renoveringar. Invigningen skedde i närvaro av statssekreterare Oscar Stenström och guldpalmsvinnaren Ruben Östlund.
KONSEKVENT. ”Under finissaget som gick under namnet ’Fuck Gentrification’ realiserade Acquaviva en version av Isous femte symfoni. Det punkiga utropet återklingar i den gör-det-självattityd som är såväl Isidore Isous som La Plaque Tournante”, skriver Andreas Engström.
MODEIKONER. ”Vissa kanske tycker att mode är enbart ytligt och onödigt men det är inte fallet i Frankrike. Här betraktas yrket ytterst seriöst och modeindustrin ser till att hantverk som annars hade försvunnit fortlever”, skriver Anne Edelstam.
KULTURHISTORIA. ”Det är lätt att ibland uppleva att det inte finns något särskilt värdefullt att tillföra den visuella kulturen. Inget viktigt att tillägga. ’Städgraffiti’, eller ’reversed graffiti’, är därför ett friskt inslag i det offentliga rummet”, skriver Ida Thunström.
