Konst, politik och omoral

Konst/Kultur
Collage: C Altgård / Opulens.

KONST. Så vem behöver alltså en konstnär ha varit, eller vara, för att vi som betraktare ska känna oss trygga i vetskapen om att vi inte förknippar oss själva med något vi finner ideologiskt förkastligt? undrar Ida Thunström.

 

 

Skandal! Det har visat sig att en av de mest kända av de tyska modernisterna, Emil Nolde, inte var i närheten av att vara den motståndare till Hitler och nazidiktaturen som det har påståtts. Tvärtom var han renodlad nazist. Antisemit ut i fingerspetsarna, en inbiten Hitlerbeundrare och övertygad nationalsocialist.

I utställningen Emil Nolde – a German Legend – The artist during the naziregime på Hamburger Bahnhof i Berlin visas hans verk upp i relation till denna nya information, och det är ett intressant skådespel om historia och identifikation. Eftersom Noldes (ofrivilliga) medverkan i den legendariska utställningen Entartete Kunst (Degenererad Konst), som nazisterna höll i avskräckande syfte 1938/39, har hans bilder förlänats ett skimmer av politiskt motstånd. Men nu är sanningen uppdagad och myten fördärvad, och naturligtvis förändras synen på hans målningar radikalt.

Författaren Dostojevskij var antisemit och Günter Grass tjänstgjorde i Waffen-SS, förvisso, men dessa kreatörer har, till skillnad från Emil Nolde, aldrig full ut identifierats i relation till dessa kända fakta. Det faktum att Nolde inte bara beundrade Hitler, utan skrev brev till honom i vilka han rentav kom med förslag på lösningar av ”judefrågan”, är illa nog. Att han dessutom hyllats som motståndare till nazismen, gör det än mer svårsmält. Förbundskansler Merkel har med all rätt snabbt tagit ned de två av hans målningar som hängt på hennes kontor.

Så vem behöver alltså en konstnär ha varit, eller vara, för att vi som betraktare ska känna oss trygga i vetskapen om att vi inte förknippar oss själva med något vi finner ideologiskt förkastligt?

Att ett verks konstnärliga värde och relevans delvis är beroende av dennes ideologiska eller moraliska tillhörighet tycks vanligare idag är någonsin. ”Guilt by association”, är ett ganska nytt begrepp, som kan förklaras av att så mycket information, korrekt eller inte, blivit tillgänglig. Man behöver sällan vänta i 70 år på obehagliga sanningar, och när de dyker upp så är de framme i dagsljuset på nolltid.

Hur skapas ett frikort för en konstnär, att slippa placeras i en politisk kontext? Hur undgår vi att det estetiska uttrycket villkoras, grundat på upphovsmänniskans identitet. Hur blir en konstnär såpass politiskt och ideologiskt oåtkomlig?

Den japanska konstnären Yayoi Kusamas bildvärld är närmast oemotståndlig. Att sväljas in i hennes rumsliga installationer, hennes värld full av prickar, är en oförglömlig upplevelse. Hennes konst är direkt, utmanande och intensiv. Det är ingen hemlighet att Kusama är diagnostiserad med en livslång psykiatrisk sjukdom och tillbringar långa perioder på en institution i Japan. Hennes tankar följer inte samma mönster som våra. Hennes konst rör sig på en annan nivå. Men politiskt eller moraliskt problematiskt blir det aldrig.

Det är något i det som påminner mig om Pippilotti Rist, i nuläget aktuell på Louisiana Konstmuseum utanför Köpenhamn. Den feministiska aspekten av hennes verksamhet ter sig mer känslomässig än intellektuellt driven, som en slags naivitet som är både inspirerande och betryggande på samma gång. Kan det vara så, att denna ”naivitet” håller henne en bit undan risken att på riktigt kunna bedömas efter moraliska regler? Den punkiga videokonstnären hon var på 1990-talet må ha tonats ned en smula, men det något anarkistiska budskapet består. Det finns ett amoraliskt drag även om det inte går att kalla detta omoralisk konst. Ett bra sätt att förhålla sig till en moralkomplex värld, enligt mitt synsätt.

För att komma så långt bort som möjligt från det kontroversiella och det politiskt klandervärda väljer jag dock att återgå till Yayoi Kusama. Det enda sättet att vara ren rakt igenom tycks gå via ett psykiskt tillstånd bortom de gängse mönstren och dagspolitiken. En sanning som jag faktiskt, på gott och ont, är redo att acceptera.

IDA THUNSTRÖM
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Ida Thunström är konstnär. Vid sidan av sitt konstnärskap har hon regelbundet varit aktiv som konst- och litteraturrecensent och publicerat konstrelaterade texter för olika tidningar, främst kulturmagasin. Ida kommer ursprungligen från Stockholm och är verksam både inom och utanför Sverige.

Det senaste från Konst

Gå till Toppen