Ett manifest för vår tid
FÖRÄNDRING. “Wilderoth går rakt på sak och tar i itu med det slags egoframhävande teatersyn som tillåts frodas på många institutionsteatrar,” skriver Clemens Altgård i sin recension.
Att smälta berättigad vrede
INFLYTANDE. “Det räcker uppenbarligen sällan med rapporter och utredningar av olika slag för att konkret åstadkomma förändringar, men när det uppstår en massrörelse med förankring i sociala medier blir kraften för att inte säga slagkraften överväldigande”, skriver Clemens Altgård.
När skuggsidan blottläggs
#METOO “Slavoj Zizek menar att kvinnor utnyttjas sexuellt knappast är någon nyhet, däremot är det nytt att kvinnor nu exponerar skuggsidan av det officella talet om jämställdhet och ömsesidig respekt.
Två kvinnoöden i stark dialog
MELANKOLI. “Även om dialogen stundtals är väldigt kärv så finns det också utrymme för ett stilla vemod. Därtill finns scenanvisningarna och i dessa kommer en lyrisk melankoli till uttryck”, skriver Clemens Altgård om Mattias Jeschko-Edbergs Som att ligga i ett tomt badkar.
Det talade ordets magi
BERÄTTARKONST. “Efter att först ha läst pappersboken och sedan lyssnat på ljudboken så får jag nog säga att ljudupplevelsen var starkast. Det här är litteratur som sannolikt gör sig allra bäst live, framförd av berättaren själv, “, skriver Clemens Altgård om Christina Claessons Åskflickan.
Det våras för androiderna
ROBOTAR. “I den nu aktuella tv-serien Westworld så har robotmotivet både förändrats och fördjupats och i grunden har den mycket gemensamt med både filmen Blade Runner och Kazuo Ishiguros roman Never Let Me Go,” skriver Clemens Altgård om androidernas effekt på popkulturen.
Tid, hopp och kärlek
ÅTERBLICK. “För just så är det. Helena Looft gestaltar en kvinnas totala besatthet av en förälskelse som aldrig fick sin fullbordan. Det är ett både ovanligt och intressant berättartekniskt grepp. Någon utvecklingskurva finns egentligen inte”, skriver Clemens Altgård.
John Ashberys flödande frihet
ODÖDLIG. “Det är landskap och rum som befolkas av seriefigurer, gamla filmstjärnor, bisarra släktingar, grannar och främlingar. Rösten som talar till oss i dikterna verkar drömlikt förvirrad men talar likväl till oss med en sömngångaraktig säkerhet”, skriver Clemens Altgård.
Automatiseringen i brännpunkten
SAMHÄLLSKRITIK. “Med utgångspunkt i en så extrem uppvisning av ren form, med en dramaturgisk kurva som bara är rörelser i rummet, lägger Fleischer grunden för en diskussion om vad som sker när hela yrkesgrupper blir överflödiga”, skriver Clemens Altgård.