Jill Carlson spänner liv över glädje och sorg

Annons.
Jill Carlsons roman Introitus utspelas i Stäket, i Järfälla kommun. Författaren framför pendeltågens vingspann över Stäketsundet där Mälarens sjösystem spricker norröver mot Uppsala. (Foto: Rey Carlson.)

BOKSLÄPP. Jill Carlsons roman Introitus är en berättelse om familjerelationer under flera decennier – om sorg, kärlek, löften, skam och hemligheter.

213 kr. KÖP HÄR>>

Jill Carlson brukade stanna till utanför det vita huset med glasverandan under barnvagnspromenaderna, fantisera om huset och dess invånare. I familjeeposet Introitus fyller hon det nu rivna huset med liv – kvinnoliv – med lite inspiration från Moa Martinson.

– Jag har egentligen inte läst så mycket av Moa Martinson men förundrades över att hon inleder Kvinnor och äppelträd med en scen där kvinnor badar bastu och pratar, en av dem har som ett nät av rynkor över magen efter barnens födslar, ett livsträd, säger Jill Carlson som nu romandebuterar på bokförlaget Ekström & Garay.

Introitus börjar bakifrån, i de första kapitlen tecknar hon familjebakgrunden på den matriarkala sidan, kvinnolinjen. Äldst är Anna, mor till många. Hennes dotter Beda har det tufft, både hon och maken har alkoholproblem. Berättarrösten förflyttar sig mellan bokens viktigaste karaktärer, lyfter från den ena till den andra, kapitel för kapitel.

– Ibland är det svaga länkar i familjeleden, i nästa generation blir de starkare, förklarar författaren.

Bedas dotter Helena är romanens första huvudperson. Det är hon som på 1960-talet flyttat från Norrland till Stockholm, där både hon och brodern Emanuel utbildar sig inom musikområdet. Det är också Helena som hittar det vita huset och flyttar in tillsammans med sin man Martin, en begåvad cellist. Snart föds dottern Marianne, som helst vill kallas Maja.

– Men jag skriver Marianne och inte Maja när jag skriver om henne. Jag försökte skriva Maja men det gick inte!

Vi talar om texter som vrenskas, vill gå sin egen väg och gör det. Och om rådet ”kill your darlings”, som någon gav henne.

– ”Kill your darlings”, vad menar de? Då satt jag och tog bort anden som ibland kliver in mellan kapitlen, lade mig sedan och sov. Men jag fick så dåligt samvete så på morgonen återförde jag den.

Och där fick den vara kvar, den mycket speciella röst som talar till läsaren över tider som är så mycket längre än vad mormor Anna kan minnas.
Helenas och Martins äktenskap är inte problemfritt och när hon får besök av en väninna som talar öppet om sin mans otrohet börjar även Helena undra över Martins sena kvällsrepetitioner och möten.

En tonårsförälskelse och en bilolycka med allvarlig utgång för romanen in på helt nya spår. Marianne blir nu huvudperson, i en berättelse om förlamande sorg men också om växande liv, hon blir gravid. Morbrodern Emanuel flyttar in i huset tillsammans med livskamraten Billy.

– Jag vet hur djup sorg kan traumatisera människor, säger Jill om beskrivningen av Majas inre stumhet som fortgår i månader efter föräldrarnas död.

Ett familjeepos över liv och generationer, nej, Jill Carlson gör ingen blåkopia av sitt eget liv även om ögonblicksbilder och erfarenheter spelar roll. Döttrarna har gett inspiration till en del av de yngre karaktärerna. Det vita huset som hon fantiserade om såg hon när hon var ung mamma i Järfälla, Kallhäll. Men barnens pappa och hon gick skilda vägar.

– Min man som jag är gift med nu, han bodde där som barn men det visste jag inte om när vi träffades. Och numera är huset rivet.

Musiken är en viktig medspelare i texten; den förs in naturligt i texten, bland annat med Helenas pianoelever och Emanuels körövningar. Det visar sig att Jill sjungit i Kallhälls kyrkokör i många år.

– Jag har sjungit i kör i hela mitt liv, mycket klassisk musik. Och operett!
Yrkesmässigt jobbar Jill Carlson numera med event, ofta i samband med mässor. Den nära kundkontakten stimulerar. En fördel med de intensiva perioderna med långa arbetsdagar är att de växlar om med långledighet. Det är då hon skriver.

– Jag är nog född berättare. På roliga timmen släckte vi lamporna i klassrummet, ”nu ska Jill berätta”. Jag hittade på spökhistorier, ”blodet droppar”.

Ungdomsdrömmen om att bli skådespelare förvandlades till verklighet i en hotellreception. Så småningom tog Jill upp studierna och på KomVux hittade hon svenskämnet och litteraturhistoria. Där väcktes lusten att bli lärare men i stället hamnade hon på en skrivarlinje. Att det var fortsättningskursen var inget hinder.

– Jag överdrev i min ansökan, att jag skrivit jättemycket. Jag kom in – och även om jag tyckte att mina kurskamrater var jätteduktiga så matchade jag dem.
Introitus har tagit tio år på sig att bli verklighet, från första tanken att göra verklighet av fantasierna som ju började ta form när barnen var små.

– Det växte och växte. Jag lockade med min man till Andalusien för att hitta just den platsen där olyckan inträffade. Vi hittade en dal på en plats, ett träd som såg ut som det träden någon annanstans. Han tycker det är kul att följa med på mina researchresor. Vi har också besökt Svanö, där mormodern Anna bor.

Studiebesöket på Hola folkhögskola i Kramfors kommun, där Beda och hennes man bor och arbetar, var mycket lyckat. Dit ska Jill på återbesök i höst för att berätta om sin roman och om sitt skrivande.

Ett råd till andra som börjat skriva är just Skriva, tidskriften som vänder sig till alla som är intresserade av skrivkonsten.

– Gud vad jag lärt mig mycket i Skriva!

FAKTA: JILL CARLSON
Författarsida hittas HÄR
Introitus recension hittas HÄR

ANN-CHARLOTTE SANDELIN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Annons

Ur Röda siffror

BOKSLÄPP. Det är nu eller aldrig för Puddy. Kapitalet har sinat i
0 0kr