Anne Carson – en värdig Nobelpristagare

NOBELPRISET. Förra året listade Opulens Carsten Palmer Schale tre favoriter bland möjliga Nobelpristagare i litteratur. En av dem var Anne Carson. I år fick hon äntligen priset och här följer Carstens kommentar och presentation av pristagaren.

Mångsysslaren Anne Carson fick äntligen sitt Nobelpris

Nobelpriset i litteratur 2026 har tilldelats den kanadensiska poeten och essäisten med mera Anne Carson, meddelade Svenska Akademien igår.

Akademien hänvisade till författarens ”djärva och uppfinningsrika verk som, i lekfull dialog med den klassiska traditionen, har skapat nya former för samtida litteratur”.

Anne Carson, född 1950 i Toronto, är känd för sitt arbete som växlar fritt mellan poesi, prosa, essäer och översättningar, och hämtar starkt inspiration från den antika grekiska världens litteratur och mytologi.

Det ska sägas att Anne Carson är en författare helt i min smak. Genreöverskridande, såväl humoristisk som dyster och därtill en expert på antiken.

Här följer smakprov på hennes formuleringskonst i form av ett utdrag ur ”Makens skönhet” (Albert Bonniers förlag, 2012) som är en fiktiv essä i 29 tangos och en poetisk berättelse om ett äktenskap. ”Tango I”:

”De flesta människor skulle ha gett upp om honom.

Jag gjorde det inte.

Jag fäste mig vid hans skönhet.

Det fungerar så. Det är välkänt.

Det sköna är ett ljus som inte bryr sig om vad det belyser.

(…)

Vi var gifta i sex månader. Stor mystik.

Ingen visste var man skulle göra av benen

och än i dag är jag inte säker på att vi fick till det.

Han verkade lycklig.

Du är som Venedig sa han vackert.

Tidigt nästa dag

skrev jag en kort betraktelse (”Om defloration”)

som han stal och lät publicera i en liten kvartalstidskrift.

Överlag var detta en karakteristisk interaktion mellan oss.

Eller ska jag säga idealisk.

Ingen av oss hade någonsin sett Venedig.”

(Översättning: Mara Lee)

Anne Carson skapar i eklektisk anda

Carsons första bok, ”Eros the Bittersweet”, publicerades 1986 och kombinerade litteraturkritik med en utforskning av begär och den antika grekiska traditionen.

Hennes mest kända verk är romanen ”Autobiography of Red”, publicerad 1998. Verket återskapar handlingen i den fragmentariska dikten Geryoneis av den antika grekiska poeten Stesichorus, Den omtolkar myten om Geryon, det rödvingade monstret som dödades av Herakles, som berättelsen om en modern tonårspojke som navigerar mellan hjärtesorg och begär.

År 2001 blev hon den första kvinnan att vinna T S Eliot-priset för sin samling ”The Beauty of the Husband” (se citatet ovan).

Hon har också tilldelats Guggenheim- och MacArthur-stipendier.

Carsons böcker har sålunda varierat mycket i form. I ”Decreation”, ett typiskt eklektiskt verk, sammanförs exempelvis poesi, essäer och en opera. Verket ”Nox”, publicerad 2010, är särskilt karakteristiskt för Carsons avantgardistiska syn på litteratur – boken har formen av en dragspelsvikt låda som innehåller en reproduktion av ett anteckningsblock. Hennes senare verk inkluderar ”Red Doc>” och ”Float”.

Förra året tippade jag henne som topp tre av möjliga Nobelpristagare tillsammans med bland andra Aira. Fortsätter akademien med ”varannan” kommer det nästa år förhoppningsvis att bli César Aira från Argentina (som jag också skrivit om här i Opulens).