PROSA. Lis Lovén har läst Madame Nielsens Sverigeaktuella roman ”Lamento” och fascineras av den glödande språkliga iscensättningen.
Lamento av Madame Nielsen
Översättning: Jonas Rasmussen
Ersatz
Madame Nielsen är en dansk mångkonstnär. Författare, skådespelare, dramatiker, performanceartist och musiker. Hon (för nu är det en hon) föddes som Claus Beck-Nielsen och gjorde först litterär karriär under det namnet. Transtemat tolkar jag som att Madame Nielsen genomfört ett postmodernt, konstnärligt iscensättande av sig själv och sin egen identitet. Själv betecknar hon att transformeras till fågel eller insekt som möjliga utopiska projekt.
Madame Nielsen gör djupdykningar
Nu föreligger romanen ”Lamento” från 2021 i svensk språkdräkt. Den skicklige översättaren, Jonas Rasmussen, har fått följa Madame Nielsens djupdykningar ner i dolda schakt för att fiska upp glödande eld i kärlekens och hatets tecken. Språket är blomstrande, överflödande, energiskt och pendlar mellan manliga och kvinnliga poler. Språket är således iscensatt även det.
Lamento betyder klagosång. Och den här romanen kretsar kring kärlekens vara eller inte-vara. Lika het som kärleken är initialt lika glödande är den när kärlek förvandlats till hat. Boken förmedlar en hetta som hade kunnat göra självaste Catullus full av avund.
Det verkar för övrigt som om Madame Nielsen har djupstuderat Suzanne Brøggers böcker för att gå iland med sitt litterära projekt.
Det var Derrida som hävdade att ingen filosofi helt och hållet kan uppfyllas. Det är i luckorna, kanske i ett mellanläge mellan man och kvinna som något återuppstår, om så blott för konstens skull. En poets klagan är ju att kärleken är större än språket, så det gäller att ta i ordentligt om orden ska mäta sig med glöd, och sedan aska. För även askan efter det hus som brann ner tar sig in i boken. I intighetens aska uppstår svanesången. I intigheten uppstår hatet för att kärleken inte fullt ut kunde uppfyllas. Därefter blir allt till en performanceakt.
info@opulens.se
