SKANSEN. Den akuta faran är över, nu behöver Skansen en tydlig plan för framtiden. Det menar författaren och journalisten Per Grankvist.
Skansens problem är välkända. Intäkter och anslag ökar inte i takt med kostnaderna, samtidigt som en underhållsskuld i byggnaderna tynger ekonomin.
Detta har lett till medvetna och omdiskuterade prioriteringar, bland annat uppsägningar av museipedagoger som styrelsen bedömt som nödvändiga. Åtgärderna har gett effekt: Skansen har nu ett överskott på 20 miljoner kronor och läget har stabiliserats.
För att inte hamna där igen behöver Skansen en plan för att på sikt bli oberoende av det statliga bidraget på 78 miljoner kronor – samtidigt som underhållsskulden betalas av. Det krävs runt 100 miljoner kronor i intäkter per år för att Sveriges populäraste museum ska kunna stå på egna ben, på samma sätt som The Met i New York eller Abba-museet på Djurgården.
När Maria Groop Russel lämnar chefsposten är läget bättre än på länge. Hon har säkerställt en organisation som kan genomföra en strategi för långsiktigt lugn och stabilitet. Nu behövs en intäktsdriven vision som bygger på Skansens styrkor – och en konkret plan.
Om jag skulle bli nästa chef för Skansen skulle jag bygga vidare på detta och komplettera med fullt finansierade åtgärder utifrån den genomgång av verksamhet och ekonomi som jag gjort. Målet är att göra Skansen till en plats för entusiasm, kultur och natur, samtidigt som intäkterna ökar med runt 100 miljoner kronor per år. Nyckeln är att, som Skansens grundare uttryckte det, känna sig själv – och bygga på Skansens styrkor.
Från nostalgi till nyfikenhet
Skansens cirka 700 anställda har unik kunskap och ett smittsamt engagemang. I en tid när intresset för praktiska färdigheter växer ska Skansen bli den självklara platsen för den som vill lära sig baka bröd, laga saker, göra upp eld, renovera fönster, sköta bin eller odla grönsaker. Under parollen ”Min nyfikenhet väcktes på Skansen” mångdubblar vi antalet föreläsningar och workshops så att fler får upptäcka glädjen i att vara i naturen och göra saker med händerna. Samtidigt skapar vi fler vägar in i hantverksyrken genom instegsjobb och lärlingstjänster, vilket stärker svenskt hantverk.
Det växande intresset för krisberedskap gynnar Skansen. De 190 museala byggnaderna visar inte bara hur man levde förr, utan också hur man löste problem utan el och obegränsad tillgång till råvaror – när allt behövde kunna repareras. Skansens anställda förmedlar redan denna kunskap på ett engagerande sätt. I kombination med intresset för material som ull och lin samt för svenska råvaror och lokalproducerad mat kan vi stärka bilden av Skansen som platsen där nyfikenhet väcks och beredskap byggs.
Stockholm saknar i dag en självklar destination för den som vill förstå svensk mentalitet – något som särskilt utländska besökare efterfrågar. Genom en guidad tur, ”The Swedish Way”, får besökarna på två timmar en introduktion till Falu rödfärg och protestantismen (Seglora), Fattigsverige (Älvrosgården), vår relation till naturen och allemansrätten (Älghägnet) samt hur vi löser problem över en fika (bageriet). Vandringen avslutas vid svenskarnas lägereld under sommar och nyår (Sollidenscenen) med en vy över Stockholm. För dem som bara har 30 minuter men vill se svensk natur öppnar vi Biologiska museet igen.
Alla dessa förslag är fullt finansierade och bygger på detaljerade planer. I korthet:
Finansiering och framtida tillväxt
Det ökade antalet aktiviteter genomförs i nära samarbete med ideella föreningar. Det innebär en merkostnad på cirka 3 miljoner kronor per år, men skapar stort mervärde. Målet är att få stockholmarna att besöka Skansen flera gånger per år. En ny vintermarknad för hantverk och odlingsdagar i mars bidrar till det. För den som har årskort ingår allt, vilket motiverar att priset höjs från 445 till 745 kronor – en intäktsökning på cirka 25 miljoner kronor per år.
Skansens 900 000 betalande besökare spenderar i genomsnitt 186 kronor per besök. Genom att utveckla utbudet ska vi få dem att lägga cirka 100 kronor mer, vilket ger en vinst på omkring 45 miljoner kronor per år.
I dag utgör andelen utländska besökare 23 procent, medan Vasamuseet har 85 procent. Om 15 procent av dessa (cirka 150 000 personer) också kan lockas till Skansen i två timmar innebär det ytterligare 30 miljoner kronor per år.
För några månader sedan avslutades mitt förordnande som vice ordförande i Tillväxtverket. Under åtta år i styrelsen har jag sett hur destinationer förnyar sig för att skapa tillväxt. Som grundare av den digitala allmänbildningstjänsten Vad Vi Vet har jag samtidigt sett hur stark svenskarnas kunskapstörst är – när den möts på rätt sätt. Även om jämförelsen haltar ger det mig insikter som är relevanta för Skansens utveckling. I dag är Vad Vi Vets publik ungefär fyra gånger så stor som antalet besökare på Skansen. Det skulle kunna vara tvärtom.
Kärnan i Skansen har alltid varit densamma som i Artur Hazelius devis: känn dig själv. I en tid när både världen och Sverige snabbt förändras behöver vi platser där vi kan förstå vem vi är, var vi kommer ifrån och hur vi hänger ihop med naturen omkring oss. Genom att utgå från det Skansen redan är bäst på – levande historia, starkt hantverkskunnande och närheten till djur och natur – kan vi förstärka och fullt finansiera denna folkbildande kraft mitt i Stockholm. Min vision är att Skansen ska bli den självklara platsen där vi lär känna oss själva genom vår kultur och natur – och där nyfikenheten väcks hos varje ny generation besökare.
info@opulens.se
