DDR. Den här veckan har Jesper Nordström skrivit en satirisk text i form av en dikt om tiden efter murens fall.
Tidigare avsnitt av Veckans DDR hittas här.
Från dialektik till diarré
– såsom det berättas i tiden efter att muren föll
Och det hände vid den tiden, då muren föll,
att människan blev utan mål.
Det som varit fast blev flytande.
Det som varit rakt blev snett.
Det som varit gemensamt blev privat.
I DDR var tingens ordning fast.
Människan tillhörde folket.
Folket tillhörde historien.
Historien tillhörde framtiden.
Alla visste vad som skulle byggas.
Det var inte frihet, men det var riktning.
Femårsplanen var ett evangelium i betong.
Man åt vad som bjöds.
Man arbetade där man ställdes.
Man semestrade i Bulgarien.
Man marscherade i maj.
Man sade: vi bygger samhället.
Och även den som tvivlade
visste sin plats i världen.
Men muren föll, och med den föll berättelsen.
Och ingen reste en ny.
Då vände sig människan inåt.
Ty utåt fanns ingen plan.
Hon började se på kroppen såsom på en ny karta.
Hon sade: detta är mitt tempel.
Och i templet fanns tarmen.
Och tarmen blev helig.
Hon vägde sin lycka
i matsmältningssystemet.
Hon sökte fasthet i avföringen,
där det förut fanns kamp.
Hon sade: jag är ren, ty jag har ätit fermenterat.
Jag är sann, ty mitt mikrobiom är i balans.
Kvinnorna samlades kring stenen.
De talade om energi, om ljus, om måne.
De tvättade sina händer i salvia och sade: detta är läkedom.
Männen gick till vattnet.
De doppade sina kroppar i köld och sade: detta är styrka.
De åt lever och talade om urtillstånd.
Ingen mindes längre Dresden.
Ingen mindes längre Leipzig 53.
Men alla mindes sin barndoms förstoppning.
Och de sade: nu är jag fri.
Ty friheten blev tyst.
Och friheten blev trång.
Och friheten blev mätbar, i antalet tuggor,
andetag och tarmtömningar per dag.
Det fanns ingen gemenskap mer.
Men det fanns kurser.
Det fanns smoothies.
Det fanns en kvinna i linnebyxor som sade: följ din inre frekvens.
Och människan följde den.
Inte till månen, men till närmsta hälsohylla.
Så gick det till när dialektiken dog.
Och i dess ställe trädde det personliga valet,
den dagliga kosten och den fasta avföringen.
Och det var nog.
Och det var heligt.
Och det var slutet på den stora historien.
jesper.nordstrom@opulens.se
