ÅLDERSNOJA. Sverige är ett land präglat av ålderism och åldersnoja. Lars Thulin lyfter fram ett östafrikanskt perspektiv på människans åldrar.
En kamrat kom till vår pubkväll och hälsade frustande och lite forcerat på oss i gänget, som den gör som är uppfylld av något hen vill dela med sina kompisar.
”Vet ni vad?” frågade han och fortsatte: ”I dag var första gången någon reste sig på tunnelbanan för mig. Och frågade om jag ville sitta. Tänk att han tyckte jag såg så gammal ut. Vad f-n ska man göra? Skratta eller gråta?”
Själv har jag av och till fått den frågan i ett par år. Därmed insåg jag att jag såg både skröpligare och äldre ut än min jämn- och mångårige kamrat.
Mina känslor när någon erbjuder sin plats är blandade. Glädje över omtänksamheten och att det vi kallar artighet finns kvar i samhället. Jag har också noterat att det ofta är unga personer med det som kallas utländsk härkomst som reser sig upp. Samtidigt finns sorg och vemod i insikten att jag uppnått den ålder som jag i min ungdom betraktade som åldrig, alternativt gammal gubbe. Mixen av känslor är svår att hantera.
Svensk åldersnoja
Ambivalensen beror på hur vi ser på ålderdom. Det trista med den är givetvis att slutet på livet närmar sig allt snabbare samt att fysiska tecken indikerar att ett kroppsligt förfall pågår. I ett västerländskt samhälle som efter andra världskriget helt präglats av föreställningen att evig ungdom är paradiset och där ingen vill fylla mer än 29 år, är den tanken tuff. Speciellt som det i Sverige tycks råda ett bäst-före-datum på 45 år för den som behöver ett nytt jobb
Varför är det så? En förenklad förklaring är att allt är Marknadens fel. Den som ständigt försöker sälja allt och alla med vacker ungdom. Ibland retuscherad och botoxad, ibland verklig. Frågan är om inte marknaden då gör självmål. En kort tid av mitt yrkesliv arbetade jag nära smarta entreprenörer och reklamskapare. De förundrades av det faktum att många företag lade oerhört mycket pengar på reklam till de unga, som sällan har så mycket pengar till konsumtion. Men nästan struntade i äldre, som i hög utsträckning har mycket mer att spendera. Dessa experters förklaring var att reklamköparna hoppades att kunna lura de äldre att de var yngre. Och därför falla för lockropen. Krånglig omväg, inte sant?
Åldersnoja – ett märkligt fenomen
Samtidigt är rädslan för ålderdomen, vilken manifesteras i försök att glömma den och ibland förakta den, märklig. Eftersom den är oundviklig – under förutsättning att man får förmånen att bli äldre. Alla får inte det. Men att slippa ålderdomen genom att lämna jordelivet i förtid är för de flesta inget bra alternativ.
I andra kulturer är bilden en annan, speciellt i österlandet visas vördnad och respekt för den som samlat på sig kunskap och erfarenhet under ett långt liv. Sannolikt var det också så en gång i tiden i vår del av världen. Begreppen byäldste och ålderman tyder på det.
Den mentala kapaciteten
En människas mentala kapacitet och förmåga till insikt och problemlösning består av två delar: hjärnans rent fysisk-kemiska egenskaper i form av perfekta synapser som ger snabbhet och ett minne som aldrig sviktar. Mot detta sätts erfarenhet och förmåga till översikt. Där fungerar hjärnan ungefär som AI. Den ger sig ut på interna strövtåg och samlar in information om liknande händelser som finns lagrade. Då kan den skapa väl underbyggda analyser på komplexa problem.
Ett etiopiskt perspektiv
Det optimala är en hjärna med båda delarna i en bra mix. När i livet uppnås denna peak? Genom delar av min familj har jag fått insikt i det etiopiska samhället och hur det förr styrdes av stammar. Där hade man fattat det där med mixen.
Efter 20-årsdagen fick personer delta i diskussionen, ha synpunkter och tänka nytt, berättade min släkting om en östafrikansk stam. Men först vid 40 år erhöll de någon verkligt beslutande makt. Efter 60 förlorade personen denna position. Fast blev kvar som respekterad rådgivare.
Jag finner modellen sympatisk. Givetvis skapades den i en tid då genomgripande mentala tester inte kunde utföras. I stället fick schabloner byggda på erfarenhet tillämpas. Det viktigaste är kanske inte de åldersgränser som användes. Utan att alla behövdes och deltog efter förmåga. Och att deras egenskaper respekterades. Det vann alla på.
Hur ser det ut om vi tillämpar den östafrikanska stammens åldersindelning på Sverige?
Vår riksdag lever delvis upp till det östafrikanska idealet. Medelåldern är 50 år, mitt i prick! Antalet ledamöter över 65 år, har historiskt legat på runt fyra procent. Alltså inget stort intresse för goda råd. Men vissa kämpar på. Liberalen Barbro Westerholm tackade 2022 för sig, 89 år gammal.
Vår nuvarande regering hade då den tillträdde medelåldern 45 år. I Stefan Löfvens lag 2018 var snittåldern 51 år.
Att Trump är 79 år, Putin 73 och Xi Jinping 72, är måhända inget styrkebesked för världen.
Näringslivet tycks värdera erfarenhet högt. Genomsnittet för en vd i våra börsföretag är 58 år. Då återstår två år innan de, enligt östafrikansk visdom, bör tas ur aktiv tjänst. I Europa som helhet är siffran 54 år. I USA är snittet i nivå med det svenska.
Skänkte denna genomgång trösterika svar till mitt pub-gäng? Jo, att det är trevligt att vara rådgivare. Och att den som vill ta del av kloka råd måste betala för dem. Ett sätt är att erbjuda sin plats på buss och tunnelbana.
lars.thulin@opulens.se
