JAZZ. Kangas klanger låter oktober månads svenska jazz träda fram, med mousserande trumpetspel, bubblande scatsång, vackert vemod och speglingar av världens tillstånd.
Prophone är en skivetikett som spottar ur sig den stadigaste ström av ny svensk jazz som går att uppbringa. Sedan tidigare finns tungviktare som Rigmor Gustafsson, Lina Nyberg och Alice Babs i katalogen. En hög kvalitetskontroll utmärker utgåvorna, och höstens färska plattor utgör inget undantag,
Mousserande trumpetspel
Ett av de starkaste exemplen bland oktobersläppen är Linnea Jonssons nya, ”Hive Mind” (LP/CD/DL). Den Västeråsbördiga trumpetaren följer upp 2022 års hyllade solodebut ”Fragments of Spring” med en skiva där hennes livfullt mousserande trumpetspel gestaltar funderingar kring hur vi människor egentligen beter oss mot varandra, och det kitt som håller ihop vår interaktivitet. Vi surrar ju runt under samma kupa, för att tala med albumtitelns ”Hive Mind”.
Här finns stråk av vemod, både det så berömda skandinaviska dito men också den europeiska tradition som vi hittar exempelvis på många av tyska evighetsetiketten ECM Records tjusigt och enhetligt förpackade objekt till skivor.
Linnea Jonsson blickar även ut mot jazzscenen i Det Stora Äpplet för inspiration, och smälter samman alla dessa influenser till något eget; till en musik som kommunicerar precis på det vis som artistens tankebanor förefaller ha gått vid skapandet.
Imponerande samspel
Mycket imponerande samspel med gitarristen Bjarni Már Ingólfsson, som är enda kollegan kvar från debuten. Ihop med Lina Lövstrand (altflöjt), Johan Tengholm (kontrabas) och Henrik Jäderberg (trummor) åstadkoms stor musik. Piano-maestro Lars Jansson medverkar också, samt bidrar med en egen komposition.
En väv av jazz, folkmusik och klassiskt
Vemod finner vi även på Anders Hagbergs nya skiva ”With Hope” (CD/DL). Medelst diverse flöjter och sopransaxofon förmedlar Hagberg sina känslor och tankar kring dagens polariserade samhällsklimat och den alltmer komplicerade världssituationen. Han gör en instrumentalmusik som samtalar om detta i toner, inte ord. En parallell till Linnea Jonssons uttryckssätt, med andra ord.
Vilsamt och vemodigt
Samtalet och tonerna förflyttar sig mellan ämnen och genrer. Musiken på ”With Hope” vävs samman av trådar från folkmusik, jazz och klassisk musik. Allt egenkomponerat förutom grupparbetet ”Ruins”, Francis Poulencs klassiska stycke ”O Magnum Mysterium”, och ”Evening Hymn” som passande nog är en tradlåt från Gammalsvenskby i Ukraina.
Vilsamt men vemodigt, som sagt, och även om den vackra musiken ibland kan te sig sorgtyngd är det mycket berikande och faktiskt hoppfullt att lyssna till Hagbergs smidiga musikaliska samkväm med Joona Toivanens piano, Johannes Lundbergs kontrabas och Helge Andreas Norbakkens trummor.
Jazz med sälta
Titeln ”Idag känns allting skit igen” (LP/CD/DL) må låta som vore det en ännu mer modfälld skiva. Men unga — nåja, 27 år fyllda — jazzvokalisten och låtskrivaren Jenna Nyman inger minst lika mycket hopp inför framtiden.
Precis som Nymans lättflytande jazz blandar skandinaviskt och amerikanska uttryck, varvar hon texter på svenska och engelska på albumet. Musiken lägger sig nära lyssnarens öra. Det är jazz, men med visan i rollen som den där grannen som knackar på och frågar om det går bra att låna lite salt.
Improviserar kring melodin
Just denna sälta gör att anrättningen aldrig slår över i något som orsakar oönskat kväljande sötma. Trots att sångerskan backas upp av en sextett blir det heller aldrig för många kockar. Benjamin Löfgren (trumpet), John Nilsson (tenorsax), Filip Johansson (gitarr), Stefan Wingefors (piano), Melker Törnqvist (kontrabas) och Max Johansson (trummor) kan det här med balans och även när de så smått frångår receptet blir slutresultatet alltid aptitligt.
Jenna Nyman bor nästan granne med Slottsskogen i Göteborg och hennes musik skulle platsa bra i lurarna vid höstlövskickande promenader runt parken. ”Idag känns allting skit igen” heter skivan, men dess effekt är den motsatta. Snarare scat än skit i så fall, för den där bubblande scat-tekniken använder Jenna Nyman på sina ställen. Improviserar kring melodin.
Poetiskt klingande jazz
Den mer etablerade vokalisten Isabella Lundgren medverkar på de inledande och avslutande spåren på Örjan Hulténs nya platta ”Peaceful Warrior” (LP/CD/DL). Hon går in starkt med en version av Shirley Horns ”Where Are You Going?”, även om hon faktiskt ”bara” läser texten på avskedslåten ”Please Call Me By My True Names”. Just den dikten är skriven av den vietnamesiska zenbuddhistiska munken, läraren tillika fredsaktivisten Thích Nhất Hạnh; en gång i tiden nominerad till Nobels fredspris. Helt i linje med saxofonisten Hulténs tidigare litterära lekar med Hans Fallada och Tomas Tranströmer.
Det där zenbuddhistiska draget kan förnimmas i mycket av Hulténs musik. Trots att han omger sig med en sprillans ny kvartett känns hans karakteristiska fingeravtryck igen över hela ”Peaceful Warrior”.
En känsla av tillförsikt
Det är en poetiskt klingande jazz, med främst eget och nyskrivet material, där Hultén briljerar på såväl tenorsax och altsax som i inspirerade improvisationer på kusinen sopransax. Han backas upp av de nya men alltid lika säkra spelkamraterna Max Agnas (piano), Pär-Ola Landin (bas) och Fredrik Rundqvist (trummor), som på ett till synes sömlöst vis bara spelar rätt toner på rätt ställe, utan att det någonsin blir stelt.
Temat för månadens svenska jazz är klart och tydligt en oro för utvecklingen i världen. Så även här, men musiken på ”Peaceful Warrior” lever upp till titeln och skänker en känsla av tillförsikt och respit från alla galenskaper.
Intim och avskalad jazz
Rejäl respit erbjuds även av Irma Neumüller & Seth Sjöström på ”Come Give Me Love” (CD/DL). Skivan rymmer en blandning av egna kompositioner, jazzstandards (skivan inleds med ”Alfie”) –och så svenska älsklingar, från Ted Gärdestad och Salem Al Fakir till folkmusik.
Irma Neumüller solodebuterade i fjol på Prophone med Introducing Irma Neumüller”, ett album med traditionell vokaljazz där Neumüllers klart klingande altröst ibland bröt ut i scatsång, som på Jenna Nymans debutskiva ovan.
I en duo med versatila elbasisten Seth Sjöström har Neumüller nu skapat en intim och avskalad jazzskiva där 24-åringen — återigen likt ovannämnda Nyman – sjunger på både svenska och engelska. Några gånger till och med i en och samma låt, faktiskt. Men aldrig på tyska, trots att duon är baserad i Berlin.
Hyllning till Gil Evans
Som avslutning har vi en hyllning till jazzgiganten, kompositören och arrangören Gil Evans. En man som inte bara samarbetade med Miles Davis, utan renoverade hela jazzhuset med sina influenser från klassiska tonsättare.
Professionella storbandet Bohuslän Big Band har grävt fram 18 år gamla inspelningar till ”Shades of Gil Evans” (DL), som tyvärr inte släpps i någon fysisk form. Det är omväxlande fullt ställ och svepande skönhet i musiken när de ypperliga solisterna i Bohuslän Big Band (Rolf Jardemark och Alberto Pinton är blott två av dessa) speglar Gil Evans mångsidiga skapargärning. Det visar sig att storbandet jazzrenoverade Mimers Hus i Kungälv i Gil Evans-stil redan 2007.
En väldigt välkommen musikupplevelse utöver det vanliga.
info@opulens.se
