Heidi Edström gör konst som både triggar och berör

UTSTÄLLNING. Maria Johansson skriver om en aktuell utställning, ”Vaska guld”, med verk av Heidi Edström. Det är konst som både triggar och berör.

Heidi Edström
Vaska guld
Konstkuben
Vallentuna kulturhus
Utställningen pågår t o m den 2 november

På Konstkuben i Vallentuna kulturhus visas en utställning av konstnären Heidi Edström. Hon kallar utställningen ”Vaska guld”. Titeln refererar till att något å ena sidan kan vaskas fram men å andra sidan vaskas ur. Guldet i titeln har en liknande dubbelbetydelse och kan stå för såväl metallen som urin.

Heidi Edström är mångfasetterad

Som konstnär är Heidi Edström mångfasetterad. Hennes uttryck manifesteras som ett flöde av form, färg, text, ljud och performance. Hon drar sig varken för att svetsa, gjuta eller skriva poesi. Hon följer sin process, dit den tar henne, dit går hon.

Gränsen mellan den egna kroppen och världen utanför är flytande.

Heidi Edström är en ung konstnär. I sin avslutningsutställning ”a circled ⦁, squared” på Konstfack 2024, mätte hon sin egen urin i 115 dagar. Som en besvärjelse eller kanske frågade hon: Jag förstår att jag inte är ond men jag kan väl inte heller vara god?

Performancekonst

Även om hon nyligen avslutat sina högskolestudier var hon redan innan dess en etablerad performancekonstnär. Hon växte upp med lajv och datorspel, är utbildad i webbdesign och funderade ett tag på att bli regissör. Heidi Edström tycks ha inkorporerat alla dessa sidor i sitt konstnärskap.

Kollektivism och nätverkande

Det är ett konstnärskap som löper parallellt med en kollektivism där hon är en del av en rad grupper som arrangerar och deltar i festivaler, framträdanden, konserter och utställningar. Heidi Edström tycks med andra ord vara ett flitigt bi.

Ständigt sysselsatt och nätverkande utmanar hon filosofen Pascals formulering ”Alla mänsklighetens problem härrör från människans oförmåga att sitta tyst i ett rum ensam.”

Heidi Edströms pendelrörelse mellan abstrakt och mänskligt

Hon kallade sig i spelvärlden för Ingenting. Hon har även ett Instagramkonto som hon kallar ingentinget.

Edström beskriver ingentinget som en nollpunkt mer än ingenting alls. Kanske ett status quo. En plats hon återkommer till och kanske till och med vilar i innan hon på nytt tar plats.

Det är något med hennes verk som berör och samtidigt triggar. Som ett eksem man inte får klia på men ändå gör det. Särskilt tydligt framgår det i Heidi Edströms performance som är kreativa, nakna och en aning skrämmande. När hon med hjälp av tänderna väver en guldtråd mellan rummet, betraktaren och sig själv upplever man sig växelvis inkluderad och utsatt. Som att hon vill få mig att reflektera över mina egna gränser. I processen skiftar hennes kropp mellan att vara en människa och ett fysiskt objekt.

På samma sätt pendlar hennes skulpturer mellan abstraktion och att vara mänskliga. Heidi Edström intresserar sig för relationen mellan den skapade formen och hennes kropp. Om dessa objekt går att hålla i handen, famnen eller omvänt, placera sin egen kropp i eller på.