KOGNITION. Gunnar Lundin reflekterar i aforistisk form över livets kognitiva processer.
Men är det inte studier av lust, utan avsiktligt nyttotänkande, som ofta är ‒ vetenskapande?
Erfarenhet som bara försvinner. Som materialiserar sig i framtiden, när det kniper, som en djinn, eller en engelsk butler (med en hostning).
Först efter två, tre skedar upptäcker jag att yoghurten är sur – ”Nu är dagen förstörd…” Ja, med en sådan tanke! Det oväntade träffar i solar plexus.
Istället: som kikuyuerna (Karen Blixen) vara vän med det oväntade! Så galen som världen är, eller snarare: så outgrundliga gudarna är!
Av sagor och romaner lär vi att mäns förhållande till kvinnor stundom hör ihop med mat. Två förälskade äter gärna ur samma tallrik. Rumi: ”Man går upp i vikt av kärlek.”
Vetenskapande: Jag lär mig gå. Jag lär mig ett nytt språk. Nu kan jag, utan att sträcka på mig, se ut också genom det här fönstret!
”Lagen om alltings djävlighet.” Pessimisten, med sitt mörka öga, ser vad som fattas optimisten.
Även om du var utan just den här djävligheten, funne livet snart på nya. Och för övrigt – var sann! – hur skulle du se på en okänd person i ditt trångmål?
Livet är en fråga som vi ska besvara. En? Ständigt nya frågor.
Vi. Vi havsbadare. Underbart leva i vågskum solgenomgnistrade. Men kvällen kommer.
Kvällen kommer. Och natten
Och morgonen, alltings början.
Terroristens värld har stannat den timme då Muhammed for till himlen och tog med nycklarna till Koranen. Sedan har hisbollah, jihadister sökt kopiera dem. Falska kopior?
Sufiernas… Sufierna dessa inför Herren underkastade djupt broderliga, systerliga sällar. Nycklar? Varför nycklar då det finns ingen dörr?
Terroristen går i döden för sin tro. Kan man gå i döden för humanism och frihet? För Torahns visdom att jag är med om att skapa världen som dag från dag måste tolkas på nytt – ?
info@opulens.se
