SPÄNNING. “Trots att romanen skapar lite för många frågor som aldrig besvaras, är den tillräckligt spännande för att sporra de läsare som gillar att sträckläsa,” skriver Elisabeth Brännström.

Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg
Albert Bonniers Förlag

Det doftar starkt av hägg och syrén när den fyrtiofyraårige Per, huvudpersonen i Jerker Virdborgs senaste roman Cirkelns fyra hörn, en vacker sommarmorgon försiktigt smyger ut ur sin lägenhet i Stockholms innerstad. I sovrummet ligger hans fru och lille son tryggt och sover och själv är han på väg till ett möte med sin pappa; han ska få sin fyrtioårspresent, drygt fyra år försent.

Presenten består av en överraskning i form av en resa med en privathyrd turist-buss som ska föra Per och hans pappa, bussens enda passagerare, runt genom Stockholm där de ska få ta del av vissa utvalda anblickar av stadens historia, och samtidigt ska Per få i gåva att kunna ställa vilka frågor som helst till sin far, som säger sig vilja svara på dem eftersom han önskar berätta om mindre smickrande händelser i det förflutna. Händelser som han påstår att inte ens Pers mamma har haft någon aning om.

Bussturen visar sig snart vara minst sagt förvirrande och för den motvilligt lyssnade sonen känns pappans berättelse lika obehaglig som otrolig. Han har, påstår han, innan sitt äktenskap med Pers mor varit gift med två kvinnor. En son, även han döpt till Per, från ett tidigare äktenskap dyker upp i livsberättelsens början, men han dör och försvinner ur fokus, alltmedan Per alltmer ilsket och desperat gör sitt bästa för att få svar på de frågor som pappan, trots sitt löfte, vägrar att besvara utan maximalt krångel. I stället tjatar han på om allt möjligt annat och han och Per pratar så ofta i munnen på varandra att misstron och frustrationen blir ett faktum och spänningen emellan dem ökar.

Under tiden blir bussturen alltmer förbryllande, den kvinnliga guiden kör runt till olika platser i staden där obehagliga händelser tagit plats och den historie-skrivning som ges blir dubbelbottnad, då all information tilldelas motstridande historiska synsätt. Bussen stannar bland annat vid gamla Galgbacken på Stig-berget nära Katarina kyrka på Söder och på Stora Nygatan där von Fersen först förföljdes innan han mördades på Riddartorget.

Den stannar också på Stortorget där blodet flöt i rännilar vid Stockholms blodbad, vid papperskorgen i Gallerian där Anna Linds mördares keps hittades och utanför huset där Olof Palme växte upp.

Guiden lägger dessutom stor vikt vid historien runt de nu rivna kvarteren vid Klara kyrka, Sergels Torg och Drottninggatan, där den fundamentala åsikten, som dock inte på något sätt får stå oemotsagd, verkar vara att svenska politiker i sin längtan efter att skapa ett modernt samhälle, i själva verket blev till bödlar som medverkade till att slita hjärtat och själen ur sin vackra huvudstad.

I Cirkelns fyra hörn tar Jerker Virdborg med läsaren på en oroväckande åktur genom Stockholms mindre smickrande historia. På de platser där bussen gör uppehåll har något blodigt eller destruktivt inträffat. Vad som skett förmedlas genom de korta faktatexter som läses upp av guiden. Och vi får, tillsammans med den alltmer upprörde och slitne Per, ta del av mycket som relaterar till vår svenska historia och varierande åsikter om de förmodat stolta grundvalar vårt samhälle vilar på. Argumenten för och emot den mest accepterade historie-skrivningen som dyker upp i varje faktabaserat inslag, ger också en effekt som på sitt sätt relaterar till vår svårt konspirationsteoretiska samtid. Hur ska man resonera? Vem ska man egentligen tro på, och varför?

Kanske gäller detta också våra familjehistorier? Per får, i vilket fall som helst, sin egen familjehistoria ordentligt reviderad under resans gång. Far och son hamnar mest på fel sida om varandra; deras minnesbilder skiljer sig ofta åt och svaren på Pers frågor kommer nästan alltid för sent för att ha någon relevans. Oklarheterna hopar sig, och försöken till samtal bryts ständigt upp av guidens envetna, besvärande försök att fullfölja det märkliga uppdrag som under resans gång mest börjat likna en mission.

Jerker Virdborgs uttrycksfulla, precisa prosa passar utmärkt för just den här typen av skildring. Det omtumlande scenario som målas upp och som förvärras och trasslas till under resans gång, innehåller tillräckligt många stötestenar och utvikningar för att behöva en författare som kan hålla läsaren på rätt kurs, har en säker känsla för dramaturgi och som kan bibehålla ett stadigt driv i texten. Jerker Virdborg lyckas bra med allt detta och trots att romanen skapar lite för många frågor som aldrig besvaras, är den tillräckligt spännande för att sporra de läsare som gillar att sträckläsa.

I huvudsak en bra, spännande roman som ger tankeställare, både när det gäller vår historieskrivning och många familjers oförmåga att kommunicera och dela en hållbar gemensam minnesbank.