POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på elektronisk pop-punk-disco, pilska viskningar och måleriska syntar.
Jag vaknar upp i syndernas näste, Göteborg i Sverige, april 2022. Den erotiska högtiden påsken flammade till med död, uppståndelse och ägg. Jag har firat helt utan sill och potatis, men med Lynks, en man från Bristol. Han heter egentligen Elliot Brett. Är klädd i kroppsstrumpa och sysslar med hejdlös satir och ett slags underbar elektronisk pop-punk-disco.
Han svär, är snuskig och rolig och nailar knäppa samhällsfenomen. Jag är såld. Han har precis släppt en ny EP med titeln ”Men”. Den inleds med låten ”Silly Boy” med rader som ”kind of boy to fuck a girl twice, then ignore here. Kind of boy to shame a sex-worker making porn, then Jack off to it ninety percent of his alone time.“
Min favorit på denna EP:n är dock ”Hey Joe”. Så himla bra att röra sig till, en jättego’ bas och härligt tyken sång. Sicken kille, sänder honom lite syndfull kärlek från Göteborg.
Sedan har vi brudarna Ultraflex som släppt en sensuell hit kallad ”Baby”. Det räcker så. Det behövs inte mer. ”Baby”, pilska viskningar, en snygg lollig refräng och tonartshöjning så glider Chawki ovanpå molnen. Flickorna i Ultraflex är från Norge och Island och i videon för låten ”Baby” syns QR-koder, pyramider och dans på nattklubben. ”I am all in/my heart is the cost/but of I dont play/ then I’ve already lost.” Det är rart och klassiskt, befriat från vår tids cynism och grymhet.
Idag den 22 april släpper Peter Davidson och Karl Gasleben en skiva som heter ”Aerial ship of flowers”. En fullängdare med blott en låt. 58 minuter och 20 sekunder lång och med touch av evighet.
Peter Davidsson är konstnär och musiker och har tidigare spelat med Gasleben i Twice a man.
Det är olika syntljud som uppstår och försvinner lika lätt som moln. Att bara vara. Utan en massa dillen och måsten.
Låten är inspirerad av Davidssons måleri och det är färg och form som hörs genom stycket. Ljus och skuggor. Luftigt och förtätat. Tack Davidson och Gasleben!
info@opulens.se
