MUSIKARKIV. Namninsamlingen för bevarandet av Sveriges Radios grammofonarkiv fortsätter att fyllas på med röster, som menar att en kulturskatt kan vara på väg att gå förlorad.
Grammofonarkivet är ett av världens största institutionella musikarkiv och en stor musikskatt för Sverige, samt det enda som har två exemplar av varje skiva. Men stora nedskärningar de senaste åren har lett till en namninsamling som just nu är uppe i över 66 000 underskrifter och som fortsätter att fyllas på.
– Jag är säker på att det här är den största namninsamlingen i Sverige historiskt sett som har med kultur att göra, säger Harriet Lundberg, tidigare ljudtekniker på Sveriges Radio i 26 år och engagerad i bevarandet av musikarkivet.
Målet med namninsamlingen är att Grammofonarkivet ska få status som ett arkiv av nationellt värde, vilket det idag inte har då Sveriges Radio inte har arkivansvar för skivsamlingarna.
– Det finns inget ansvar för att sköta om ens befintliga samlingar, menar Lundberg.
Arkivet startade 1928 som ett sätt att bevara alla insamlade skivor från Sveriges radiosändningar, och så har det fortsatt fram till 2000-talet. Dotterbolaget Sveriges Radios Förvaltning AB, som bland annat hade hand om grammofonarkivet, drabbades av stora nedskärningar under samma decennium. 2019 fanns det tio anställda kvar av tidigare fyrtio, femtio, men under en omorganisering då arkivet flyttades över till Sveriges Radio sades även de upp och ersattes med hälften så många.
– Där var det väldigt mycket kompetens som gick förlorad, säger Lundberg.
Medarbetare på Sveriges Radio skickade in en ansökan till Unesco 2014 om att arkivet skulle bli ett världsminne, vilken SR följde inte följde upp. Lundberg menar även att motioner har skickats in till riksdagen genom åren om att göra arkivet tillgängligt för allmänheten, men de har avslagits.
Enligt Lundberg kommer engagemanget och namninsamlingen att fortsätta för att uppmärksamma grammofonarkivet. Då och då skickas listan med namn in till politiker, media och beslutsfattande inom Public Service.
– Det här är en kulturskandal från början till slut, om vi inte har några arkiv har vi ingen historia, avslutar Lundberg.
elin.stadenberg@opulens.se
