Snärjd av minnen men på väg mot en lyrisk frihet

LYRIK, Bo Bjelvehammar har läst A – Andra tankar av Katarina Frostenson. Han finner att poeten är snärjd av minnen och orättvisor men ändå stundtals förmår återvända till sin beprövade stil där dikten känns fri.

A – Andra tankar
Av Katarina Frostenson
Polaris

Katarina Frostenson har ett betydande antal diktsamlingar bakom sig, dessutom essäböcker och dramatik.

Efter prosaverken K och F, återvänder hon nu till poesin med diktsamlingen A – Andra tankar. Från 1992 till 2019 var hon ledamot av Svenska Akademien och satt på stol 18, där hon efterträdde Artur Lundkvist.

De två senaste prosaböckerna är försvarsinlagor, till förmån för Jean-Claude Arnault, kulturprofilen. Det är en historieskrivning, kryddad med känslor som chocktillstånd, sorg och ilska. Mot denna bildsvit står ett betydande antal vittnesmål och en våldtäktsdom.

Nu finns det en föraning om andra tankar, att det ska ske ett brott, som när svanarna med sina vingar klyver en tidig vårvinteris. Så blir det väl inte, mer än högst tillfälligt och undantagsvis. I huvudsak består tillståndet av krig och ilska. Det finns inga nya åkrar, som odlas upp, de gamla brända stubbåkrarna omgärdar orden.

Katarina Frostenson tycks inte ha kommit på andra tankar. Hon framstår som snärjd av minnen, angrepp, förödmjukelser och orättvisor, begångna mot henne och hennes man. Möjligen är känslorna klädda i annan dräkt, kanske har vassa kanter slipats av, blivit delar och infogade i andra kontexter och kanske har det skett smärre metamorfoser. Men i huvudsak består ilskan och bitterheten.

Det går att tala om ett tidlöst tillstånd, det går också att hoppas på vårens nya unga gräs.

Det finns dikter, som utgör undantag, då Frostenson återvänder till sin beprövade sparsmakade stil, med en viss gåtfullhet och med en rikedom av semantiska skutt och lekar. Då känns dikten fri, liksom när hon närmar sig författarkollegor som Erik Beckman och Kristina Lugn, till den senare skriver hon:

”Det är så kallt

Jag gav dig en sjal
en blå
en varm

Var har du den
var har du dig?
Det har jag glömt

Du gav mig rader som är oförglömliga”