HOLLYWOODMOGUL. Emma Clines prosa är lysande skarp och välstrukturerad och boken saknar inte heller humor, skriver Elisabeth Brännström som läst romanen Harvey som handlar om den för övergrepp dömde Hollywoodmogulen Harvey Weinstein.
Harvey av Emma Cline
Översättare: Erik McQueen
Natur & Kultur
Den tjugofjärde februari 2020 dömdes filmproducenten och Hollywoodmogulen Harvey Weinstein mot sitt envisa nekande och mycket till sin egen förvåning, till 23 års fängelse för sexuella övergrepp på ett stort antal kvinnor. På nyhetssändningarna samma dag fick det amerikanska folket, liksom resten av världen, bevittna Harveys förnedring då han åldrad och gråblek kom stapplande ut ur rättssalen, tungt stödd på sin rullator och hårt ansatt av pressfotografer och journalister.
I media presenterades Harvey Weinstein, som först fick sin smutsiga byk tvättad offentligt av skådespelaren Alyssa Milano under #metoo 2017, ganska ensidigt som ett bestialiskt monster som under sin framgångsrika karriär förgripit sig på oändligt många kvinnor. Trots sitt konsekventa nekande hade Harvey ingenting att sätta emot när kören av anklagande röster snabbt växte i omfång och styrka och anmälningarna började hagla in.
Emma Cline, som gjorde succé 2016 med sin debutroman Flickorna löst baserad på de unga kvinnorna i sekten runt Sharon Tates mördare Charles Manson, återkom 2020 med kortromanen Harvey (eng. White Noise) där hon valt att tränga in i den fallne stjärnproducentens föreställningsvärld genom att flytta honom till en väns hus i Connecticut dit han, för att undvika uppmärksamhet, har dragit sig undan dagen innan domen ska falla.
Harvey, som plågas av kronisk ryggvärk, hasar runt med en obekväm fotboja medan större delen av hans tid går åt till att undvika att tänka på den fara han eventuellt befinner sig i, något som faller sig ganska naturligt för honom. Han är, trots allt, i motsats till sin omgivning, helt övertygad om att han kommer att frikännas. Det är enkelt för honom att gå in i självförsvar, och allt han har i huvudet för stunden är att planera nya filmprojekt, som för läsaren framstår som lätt absurda; bland annat ett tillsammans med den kände författaren Don DeLillo som Harvey har fått för sig bor i huset mittemot.
Emma Clines allvetande berättarröst för läsaren mycket tätt inpå Harvey, som inte direkt framstår som den mest självreflekterande av människor. Vi får följa hans tankar när han nästan oavbrutet glider över i självförsvar och självbelåtet hyllar sin förmåga att manipulera och mobba sina medmänniskor för att få det han vill ha, vad det än må vara. Harvey Weinstein framstår i Emma Clines litterära tappning som en ofta otrevlig, okänslig buffel, men ingenstans i texten utmålas han, som tur är, som ett monster eller ett rovdjur. Istället tonar en bild fram av en högst mänsklig man med många fel och brister som på sitt sätt också, om man så vill, kan få stå som representant för det moderna amerikanska samhället: hänsynslös, extremt karriärdriven och trots alla ytliga framgångar helt vilse i en tillvaro där han själv alltid har spelat huvudrollen. Emma Clines prosa är lysande skarp och välstrukturerad och boken saknar inte heller humor. En intressant läsupplevelse på flera olika plan.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
