ÖVERLEVNAD. När kollapsen väl är här är det knappast skattemyndigheter, lyxfastigheter och försvunna skatter på paradisöar vår överlevnad kommer att hänga på, skriver Nette Wermeld Enström, som läst Moneyland av Oliver Bullough.
Moneyland – Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den
av Oliver Bullough
Översättning av Marianne Berglund
Lindskog förlag
Under sina år vid makten lyckades Viktor Janukovytj göra Ukraina bankrutt samtidigt som han själv blev rik som ett troll på kuppen. När han vid revolutionen 2014 störtades upptäcktes att statskassan länsats på hundratals miljoner dollar och att offentliga tillgångar förvandlats till Janukovytjs och hans vänners privata förmögenheter.
Många av Viktor Janukovytjs egendomar, som slott och jaktmarker, låg i Ukraina geografiskt men var registrerade och förvaltades av fonder i andra länders skatteparadis; frizoner som med hög sekretess och förmåner skyddar den globala Offshore-ekonomin där en tiondel av all världens kapital cirkulerar.
Det var stört omöjligt för Ukrainas befolkning att ta sina tillgångar tillbaka. Så var också fallet med viktiga samhällsfunktioner som med hjälp av Janukovytjs korrumperade tjänstemän sålts ut i ljusskygga upphandlingar.
Sjukvården var en av de många sektorer där Ukrainas invånare fick betala dyrt för kleptokratins kalas. Landets läkemedelsmarknad kontrollerades av privata bolag som ägde marknaden via mellanhänder och utlandsregistrerade skalföretag. Hälsoministeriet tvingades betala dubbla priser för livsviktiga mediciner och bedrägerierna i det statliga upphandlingssystemet kostade landet 15 miljarder dollar per år. Folk led eller dog av sjukdomar som lätt kunnat botas.
Ukraina är bara ett av många exempel på hur hela nationers resurser kan förskingras av kleptokrater vid makten, vilket också är ämnet i den undersökande journalisten Oliver Bulloughs bok Moneyland som nu finns i svensk översättning.
I Moneyland gör Bullough, som under många år har rapporterat från forna Sovjetstater, en djupdykning i den globala klepto-kapitalismen som ruinerar länder, undergräver demokratin och ödelägger människors liv.
Det handlar om korruption på högsta nivå. Skattemedel och bistånd som försvinner till Offshore-ekonomins skatteparadis. Pengar som tvättas och förflyttas genom skalbolag och stiftelser. Miljardärer som genom internationella finanstjänster och köpta pass kommer undan såväl skatter som lagar. Om du någonsin undrat varför London har så många tomma lyxfastigheter finner du svaret här, där alla tänkbara metoder för fiffel och båg presenteras.
Att offentliga medel förskingras och hamnar i fickorna på politiker, deras familjer och vänner, är illa. Men i Moneyland belyser Bullough även fler problem och som sträcker sig bortom kleptokratierna. Det stulna kapitalet, förklarar han, skapar ekonomiska bekymmer i alla länder. Inte minst i de stater där de helst placeras, som till exempel i USA och i Storbritannien.
Bara i Storbritannien tillförs omkring en miljard pund per månad, varav ryska pengar beräknas stå för cirka 50 procent och afrikanska en betydande del av den andra hälften. Samtidigt är problemet det omvända i vissa andra europeiska länder, som exempelvis i Sverige där staten förlorat närmare 1.5 biljoner svenska kronor sedan slutet av 1980-talet, då porten till skatteflykt öppnades för landets rika.
Enligt rapporten ”Mörk materia” som publicerades av Deutsche Bank 2015 undervärderar svenska statistiker de inhemska förmögenheter som göms i skatteparadis med 100 procent (!). Det går att spekulera i konsekvenserna av det…
Något som däremot inte låter sig beräknas så lätt är vart allt förskingrat kapital, som bara existerar offshore i det som Bullough kallar Moneyland, rent konkret tar vägen.
Försök att bringa ljus i mörkret har förvisso gjorts i några länder och i Schweiz har man även återlämnat 800 miljoner dollar till Nigeria (efter kleptokraten Abachas stölder) och 600 miljoner dollar till Filippinerna (efter Marcos-regimens megaförskingring). Den europeiska mikrostaten Liechtenstein har följt Schweiz exempel och returnerat 227 miljoner dollar till Nigeria, som däremot inte redovisat återbetalningen. Sannolikt har summan återförts till det skuggrike den hämtades från.
Det hela verkar tröstlöst, men Bullough menar att det finns hopp. Genom internationella samarbeten och juridiska insatser på global nivå kan kryphålen stramas åt för gränslösa transaktioner. För det är just pengar, och inte människor, som enligt Bullough måste kontrolleras såväl inom som mellan världsekonomins deltagande länder.
Bulloughs humanism är sympatisk men synen på systemets möjligheter att reformeras låter lite väl optimistisk, som att den globala kapitalismens mästerkleptokrater skulle låta sina förmåner och förmögenheter avskaffas inom ramen för byråkratin. Att få bukt med kleptokratin i ”den nya oredans tid” (för att parafrasera titeln på Carl Bildts ironiskt röriga bok om samtida hot mot den liberala demokratin) krävs nog mer än en internationell, över- eller mellanstatlig, Robin Hood som lagstiftare.
Även om Bullough har gjort en gedigen genomgång av kapitalismens grumligaste vatten, och föreslagit några åtgärder, så stannar analysen där. Inte med ett enda ord anförs att den globala kleptokratin och Offshore-ekonomin, där ruskigt rika skapar sina egna lagar och riken, är en naturlig utveckling av kapitalismen. Inte med en enda mening andas en djupare systemkritik. Marx skulle ha vänt sig i graven, och dagens socialister protestera.
Fast efter en inblick i Moneyland, som Bullough trots allt verkligen erbjuder, är det ändå svårt att värja sig mot tanken att det nog är dags att skrota systemet i grunden. För allas bästa och inte minst för planetens skull. Debatten och initiativen till omställning har åtminstone redan börjat, på flera andra och mycket mer systemkritiska håll än Bulloughs.
När kollapsen väl är här är det knappast skattemyndigheter, lyxfastigheter och försvunna skatter på paradisöar vår överlevnad kommer att hänga på.
nette.wermeld.enstrom@opulens.se
