BARNBOK. Bengt Ohlsson har debuterat som barnboksförfattare med Pengarna. Jesper Nordström finner att den är lite väl polerad.
Pengarna av Bengt Ohlsson
Bonnier Carlsen
Så har då Bengt Ohlsson – en av våra mest mångsidiga och hantverksmässigt kompetenta författare – kommit ut med en roman för yngre läsare. Det är en genre han tidigare inte har verkat i, och boken har titeln ”Pengarna”.
Det är en rätt rak berättelse om drömmen och det pirriga i att hitta en portfölj med stålar och sen smussla undan den och börja ljuga för föräldrar. I någon bemärkelse rättfärdigas smusslandet och rätten ha en privat hemlig sfär med att det är en portfölj, det är ingen tappad plånbok utan vi vet underförstått att detta inte är hederliga pengar. Men den som ser förväntar sig spänning i form av någon skummis som vill ha tillbaka den tar fel, väskan blir mer en förevändning för att diskutera och gestalta frågor i de yngre tonåren. Överraskande nog skapar pengarna mer problem än nöje. Är det egentligen så roligt att kunna fika, spela flipper och köpa nya telefoner hur mycket som helst helt plötsligt?
Och kan man skapa sig en egen moral när man vet att de egna handlingarna inte drabbar någon oskyldig person? Det är ju knappast någon fattigpensionär som tappat portmonnän. Det här är en bok jag mycket väl kan tänka mig som en klassuppsättning i årskurs 6 där läraren sedan leder fina lite präktiga dialoger om innehållet, men med en mild lustifikation blir det lite mycket skolboksexempel för en skolbok.
För att vara en spänningsbok rinner den ut i sanden och är kanske något väl polerad för att de unga läsarna ska få ett eget spännande pirrigt rum att befinna sig i. Men å andra sidan, jag hör inte till dess målgrupp och tror nog ändå att den kan locka en del yngre läsare.
jesper.nordstrom@opulens.se
