“Det är som att riva en tredjedel av Nationalmuseum”

Mellan Rågsved centrum och sjön Magelungen i Stockholm ligger Snösätra industriområde. En plats som med åren utvecklats till ett kulturkvarter för graffiti och gatukonst. Sedan kommunen tagit beslut om att riva delar av Snösätra har en debatt om området och graffiti som gatukonst blomstrat upp.

Sedan 2014 har Snösätra industriområde varit en plats för graffiti- och gatukonstnärer. Väggarna i det 4 500 kvadratmeter stora området har, med tillstånd från fastighetsägarna, fyllts med målningar och blivit en av Europas största lagliga graffitiutställningar.

– Snösätra är jätteviktigt för dem som använder gatukonst, det är en offentlig studio som vuxit fram, säger Tobias Barenthin Lindblad, suppleant i den ideella organisationen Graffitifrämjandet.

Men under hösten satte rivningsarbetet av området igång och nu har en tredjedel av Snösätra kulturpark jämnats med marken. Avverkningen var ett beslut som togs av Stockholm stad 2018 i samband med utvecklingen av Rågsveds naturreservat, där de södra delarna av parken ska ingå. Beslutet möttes av starka protester och demonstrationer från kulturutövare. Ideella föreningar har överklagat rivningsbeslutet, utan att få rätt.

Rivningen av Snösätra har väckt starka känslor och skapat debatt kring graffiti som gatukonst. Tobias Barenthin Lindblad citerar konstvetaren Jacob Kimvall, som liknar avverkningen vid att det är som att riva en tredjedel av Nationalmuseum.

– Rivningen sänder signaler att staden inte tycker att det är viktigt med den här typen av konst, kulturpolitiken är inte viktig eller prioriterad, säger han.

Inför 2021 utreder kommunen möjligheterna att skapa en kulturpark i områdets norra delar, som inte har rivits. Enligt Jonas Naddebo (C), kultur- och stadsmiljöborgarråd i Stockholm, fanns inte samma fråga om graffiti när rivningsbeslutet togs för två år sedan. Han ser goda förutsättningar för konst och kultur i Snösätra och tycker att fokus borde ligga framåt.

– Vi vill utveckla platsen utan att förstöra det unika med den och bygga på det som finns, tillsammans med dem som finns där.

Han anser att man behöver hitta formen för urban konst och utveckla Snösätra till ett kulturkvarter där man inkluderar civilsamhället.

– Det behöver finnas en balansgång mellan att utveckla någonting som är tryggt och bra, få bort stöket som funnits där utan att radera historien, säger han.

Jonas Naddebo tycker att graffiti hjälper till att skapa en urban, levande stad men påpekar att det förs en politisk diskussion kring att graffiti ofta kopplas till klotter och förstörelse.

– Vi vill inte ha en nedklottrad stad, men muralmålningar med olika tekniker skapar liv i staden.

Tobias Barenthin Lindblad tycker att de öppna arrangemangen i Snösätra gjorde platsen speciell. Han jämför området med Christiania, minus den fria haschförsäljningen.

– Det finns en lång tradition av att Stockholm stad vill styra vad medborgarna gör, experter räknar ut vad som kommer att vara bäst för alla och det kan stämma, men inte när det gäller kultur, säger han.

Enligt Tobias Barenthin Lindblad har scenen för muralmålning förändrats mycket i och med Snösätra och platsen har bidragit till en ökad tolerans och nyfikenhet kring gatukonst bland övriga medborgare. Något som han anser i övrigt saknas i Stockholm och gör Snösätra unikt. Utöver graffiti och gatukonst anordnades även andra evenemang i Snösätra, som Studio Ateljé, konserter och klubbar. Här har också festivalen Spring Beast vuxit fram, där hela väggen målas om av både nationella och internationella graffitikonstnärer.

– Snösätra har blivit en destination för turister som åker dit för att titta, Stockholm stad har fått en gratis turistattraktion, säger Tobias Barenthin Lindblad.

Han berättar om Wall Street Nacka, en festival för muralmålning som anordnades förra året dit konstnärer från hela världen kom för att skapa. Festivalen drevs av kommunen.

– De krävde att konsten skulle se ut på ett visst sätt, men man ska inte förhandsgranska konst. Det är en paradox att staden vill ha konst som det pratas om, men samtidigt får den inte provocera någon.

Stockholm har haft som mål att vara världens renaste stad i fråga om graffiti. Men Tobias Barenthin Lindblad tycker att man med det som mål signalerar att kulturlivet i övrigt inte finns i staden. Enligt honom har Stockholm en hel del att lära om varför kulturen är viktig.

– Stockholms politiker borde vara oroliga över att kreativa hjärnor sticker till Malmö istället, där kulturlivet är bättre, avslutar han.