OFOKUSERAD BUFFÉ. Språk är arkitektur. Det är konstruktion och rum att vistas i. En text bjuder som bäst på nåden att vandra i en tyst klar korridor och låter oss ana sidodörrar och lönnrum att fantisera kring
Översikt och detaljer i kittlande balans. Så icke i det ranelidska rummet. Här är allt snickarglädje, gesims, gyllenläder och stuckatur. Här är alla rum lika viktiga och blir därmed lika oviktiga i de fiktiva luftslott han bygger. I ett intressant inrett hus sveper blicken över de sparsamt valda detaljerna och därför blir just den där kommoden eller något utvalt krimskrams så mycket mer lockande.
Stolen, bordet och byrån väl utplacerade på livets scen. Men i det ranelidska rummet skimrar allt lika intensivt och då ser vi inte de subtila förskjutningarna. Javisst, han vill vara generös och stor och fransk och få oss att bära varje liten detalj som vatttendroppen och barnet, men blir det inte mer en ofokuserad buffé än en välavvägd tallrik husmanskost där kreatören vågat lita på begränsningen?
Jesper Nordström
