JÄMSTÄLLDHET. “Det sägs ju att kunskap hjälper oss att fatta rättvisa och riktiga beslut, en tes som spricker här.” Erik Cardelús apropå en ny rapport som visar att de könsbaserade löneskillnaderna är störst i högstatusyrken som läkare, jurist, universitetsprofessorer och ingenjörer.
I söndags firades den internationella kvinnodagen med sedvanliga diskussioner och manifestationer. Oavsett om vi uppskattar ”kvinnornas speciella dag” eller istället ser den som ett endagsspektakel i könsmaktsordningens anda, kan det vara värt att stanna upp och fundera.
För lagom till denna stora dag släpptes forskningsrapporten Lön efter kön – värst i yrken med högst prestige, vilken bygger på forskning från Stockholms universitet. Här märks två tydliga tendenser. Till en början den att vi i Sverige kommit långt i jämställdhetssträvandena under de senaste decennierna, att många löneskillnader mellan män och kvinnor jämnas ut. Samtidigt fungerar jämställdhetsarbetet ojämnt. Paradoxalt nog går det sämst i många högstatusdomäner där de könsbaserade löneskillnaderna fortsätter att vara som störst, exempelvis i högstatusyrken som läkare, jurist, universitetsprofessorer och ingenjörer.
Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Att saker sällan är entydiga. För jämställdheten går visserligen framåt, men varken jämnt eller rakt. För vem hade trott att jämställdhet skevar så mycket i arbetsmarknadens mest prestige- och kunskapstäta områden? Det sägs ju att kunskap hjälper oss att fatta rättvisa och riktiga beslut, en tes som spricker här. Det sägs ju också att kunskap är makt, något som tycks gynna män långt mer än kvinnor.
Nog kan det var nyttigt att hysa viss skepsis mot den blinda tron på att kunskapen och dess bärare är neutrala, oegennyttiga och befriade från hierarkiska mekanismer. För nog är det konstigt att vi aldrig får en kvinnlig statsminister i vårt land, trots att det sitter kvinnor på statsministerposten i de övriga nordiska länderna. Samtidigt har länder som Pakistan, Chile och Liberia haft kvinnliga statschefer. Och med val idag hade en Ulf-Jimmie-Stefan-figur suttit på statsministerposten hemmavid.
Även kring prestigedomänerna Karolinska Institutet och Svenska Akademien finns saker att fundera över. Varför fick både Macchiarini och Kulturprofilen husera så länge innan de stoppades? Varför har de som stöttade och reserverade gräddfiler åt dessa två herrar inte fått ta några konsekvenser, trots allt prat om hur ansvarstungt och redligt det är i toppen?
Utifrån detta kan vi konstatera att missförhållanden och tystnadskulturer finns även där kunskapsfanan hålls som högst, i vissa fall ännu mer där. Detta visas i en artikel i Dagens Nyheter i tisdags som handlar om just fallet Macchiarini. Här beskriver en av visselblåsarna hur straffande omgivningen var mot honom och hur stark tystnadskulturen varit. Någon direkt upprättelse har inte kommit till stånd.
Så vad vi bör påminna oss om är att jämställdhet inte är ett självkörande fordon och att kunskapsintensiva, prestigefulla domäner inte nödvändigtvis är jämställda domäner. Detsamma gäller andra värdegrundsfrågor. För värdegrundsarbete kräver inte bara kunskap, utan också mod, eftersom vi människor är flockvarelser som ofta flyter med strömmen snarare än använder vårt civilkurage. Att vi vet något och håller det för sant och eftersträvansvärt, betyder inte att vi agera i enlighet med detta, i synnerhet inte om det finns andra konkurrerande intressen, en risk för att tappa sin hierarkiska position och om det finns grupptryck med i bilden.
Så utifrån detta blir det extra viktigt att våra kunskapstäta prestigedomäner fungerar i enlighet med samhällets värdegrund. Annars blir risken att förtroendet för politiker, beslutsfattare och andra samhällsinstitutioner försvagas, att vi tar ännu ett skadligt steg mot populismens och kunskapsföraktets dypöl.
info@opulens.se
